Posts Tagged ‘ Vätternrundan

Några reflektioner kring Vätternrundan

Dagens blogginlägg måste ju bara nämna Anna och hennes underbara prestation runt Vättern igår (tillsammans med Alle och Åsa mfl som även de presterade URSTARKT). Hon ville cykla på under 10 timmar och gick i mål på 8.56! Sanslöst bra!

2004 var jag i början av min cykelkarriär och körde då runt sjön på 9 timmar och 16 sekunder, Anna har alltså snabbare tid än vad jag har och det gör mig inte ett dugg! =) 2004 fanns varken subklungor eller annan hets och Anna gjorde loppet på precis samma sätt som man gjorde då, hon startade på sin starttid och tog sig runt för egen maskin. Dessutom vurpade hon efter 15 mil men gjorde ändå sista halvan snabbare än första…när jag tog emot henne vid målet såg jag att framhjulet var så vint att bromsen tog i varje varv, det hade hon inte märkt…

2005 ville jag ha revansch på min missade 9-timmarsgräns och startade sent på natten med målet att köra snabbt runt sjön. Det höll i ungefär 4 mil sen blev jag nedvurpad av en äldre herre med fina carbonhjul. Jag slog ut tänder, skrapade mig på båda sidor och slog sönder cykeln, jag skrek/bad om hjälp men ingen stannade. Alla brydde sig mer om sina tider. Till slut kom jag till Motala i ambulans och sen dess är jag livrädd för Vättern. Jag körde igen 2006 tillsammans med en cykelkompis från Spanien. Vi tog det lugnt och stannade för att njuta de svenska “kulinariska” läckerheterna runt sjön, något sug för snabbklunga kom dock inte tillbaka.

Man ska aldrig säga aldrig…jag är rätt så trött på “jaha, du är cyklist, då ska du väl köra Vättern då?” Om folk bara kunde fatta vilken oerhörd prestation det är att köra tex GP-loppet dagen innan, där skulle inte en enda gubbe från subklungan hänga med, och det är tack vare en och annan elitcyklist från det loppet som han kan skryta vid fikabordet imorgon. Det borde vara 10-dubbla led runt hela GP-banan med folk som hejar på, snacket vid fikaborden borde även handla om de prestationerna, det är synd att man värderas som cyklist efter vilken tid man gjort runt Vättern. Kanske är det just av denna anledning vi ser fler och fler elitcyklister i subklungorna? Visst, en bra genomkörare inför SM som går nu i veckan, men jag tror säkert att några lockas av att en enda gång få köra ett lopp som folk faktiskt känner till. Hur många tror ni ens vet om att SM går nu? Och visst är det skönt för grabbarna att det inte är så långt som 30 mil, då är det ju inte lika jobbigt… =)

Om jag själv hade försökt sitta med bakom elitkillarna i en sub7 hade nog min egna tanke varit mer som David Näsvik skrev på Facebook efter målgång (på 6.57) “Jag är superglad över att ha kommit hem i helt skick från Vättern.”

Veckan som gått + några tankar kring Vätternrundan

Veckan inleddes med en vilodag, efter Kilsbergen och sprinten på lördagen var kroppen ganska seg, dessutom var det direkt dags att ladda om för nästa race, denna gång enbart löpning. Tisdagen bjöd alltså på tävling. Det var Akele som hade KM på 5000m på bana, arenan var Vifolkavallen i Mjölby och inramningen var fin! Solen sken när jag och Roine åkte söderut på E4 och svängde in mot banan. Vid anmälan fick man ange en ungefärlig måltid, jag drog till med 17.30 och hamnade precis på gränsen mellan heat 1 och heat 2 men fick till slut springa med de snabba grabbarna i första-heatet. Roine fegade(?) lite och angav 18.00 och hamnade därmed i heat 2.

Iväg på de 12,5 varven var farten hög direkt, 3 löpare gick loss direkt, bland dem dagens segrare Jonas Schedin. Jag låg sist från första steget men var nöjd med att ha en klunga framfr mig varje gång vi gick in i motvinden på “mål-rakan”.  Första 1000m gick på 3.18 vilket nog var lite för snabbt för mig, jag kände redan där att benen började stumna, lite mer återhämtning efter helgens race hade nog inte skadat…Jag tog mitt egna tempo och blev sist i mål i heatet på tiden 17:36. Roine vann sitt heat på 17:46, han hade en imponerande spurt så hade vi varit i samma heat vetetusan om jag varit före i mål.

I onsdags jobbade jag i Stockholm och passade då på att köpa Ö till Ö-skorna Icebugs Celeritas! Tunna, fina skor med grymma dubbar och non absorbing material…dvs inte mycket tyngre dygnsura än snustorra. På kvällen gav jag och min kollega Mattias oss ut på en terrängrunda i Hagaparken. Det var ingen “walk in the park” kan jag lova…regnet öste ner stora delar av passet, tydligen ligger en filial till Mount Everest mitt i parken och Mattias flöt lätt fram genom lövskogen så det var bara att bita ihop och hänga med. Mycket kul pass och skönt att skorna inte sa ifrån på något sätt.

Torsdagen var jobb, jobb och kvällsaktivitet. Jag tänkte köra tempo men tog fram Treken istället och bara rullade 1 timme.

M/S Kind i betydligt vackrare väder än idag

M/S Kind i betydligt vackrare väder än idag

Fredag var veckans träningsdag! Jag är ledig en dag i veckan fram till Kalmar för att hinna med såväl livet som träningen och idag hade jag stämt träff med Mats Wiklund för att köra en träningsförmiddag. Regnet vräkte ner på morgonen men vi sms:ade och bestämde oss för att köra ändå. Jag tog cykeln till Mats och Elin som bor i Hjulsbro precis brevid Kinda kanal/Stångån. Därifrån sprang vi till Hackefors och kämpade oss runt 5:an och 2,5:an innan vi joggade hemåt igen. Totalt blev det 11,2 km med en snittfart på 4.28, det gick undan i Backefors! Mats har väldigt fint löpsteg, kanske inte på framfoten hela tiden men en sjuk effektivitet, framför allt nerför.Efter löpningen bytte vi om till grodmandräkterna och hoppade i kanalen. Det var ganska kallt i vattnet faktiskt..vi kämpade oss uppströms 1km och sen flöt vi tillbaka, med 300 m kvar mötte vi kanalbåten Kind, kul med vinkande passagerare på däck! Efter god lunch hos familjen Wiklund begav jag mig hemåt, fegade lite med regnet så jag körde en kort TC på eftermiddagen istället.

Nu sitter jag och skriver detta medan Anna ligger och sover för att samla kraft till Vätternrundan. Hon hoppas cykla under 10 timmar och jag håller alla tummar för att hon klarar det.

På tal om Vätternrundan…Jag tycker alla som vill köra fort runt Vättern skulle göra det i Tempo-form, starta senare på lördagen och vara övervakade av motorcyklister för att förhindra rulle-åkning. Det behövs inga depåer, inte alls samma mängd funktionärer och en gång för alla skulle turen runt Vättern bli jämförbar.  Då skulle Vätternrundan bli en tävling för de som vill samtidigt som de som bara vill ha utmaningen att cykla 30 mil som motionslopp har kvar samma fina arrangemang.

Med det sagt önskar jag alla Vätterncyklister LYCKA TILL, hoppas ni når era mål!