Posts Tagged ‘ motala

Uttagen till landslaget och VM!

I förra veckan fick jag beskedet jag längtat efter i två års tid! Sedan det blev känt att Sverige ska arrangera VM på långdistans har det varit en dröm att få stå på startlinjen i landslagsdräkten och representera landet i ett internationellt mästerskap. Sverige har 6 platser för herr-elit och att få en av dem känns helt fantastiskt, så nu börjar resan mot sommarens och karriärens stora mål, VM på hemmaplan i Motala den 27e juni 2015.

Vägen dit kanske inte kommer att vara spikrak men jag ska kämpa för att vara i mitt livs form till tävlingen. Redan nu har jag i tester presterat bättre än någonsin och träningen under hösten har fungerat riktigt bra. Att redan vara uttagen till truppen ger också ett lugn, det är lättare att fokusera på uppgiften. Mycket kan naturligtvis hända på vägen fram men jag är fast besluten att göra mitt yttersta varje dag fram till VM.

Den 16 februari åker landslaget på ett tvåveckors-läger till Playitas, det känns lite som ett andra hem så det kommer bli kanon att komma dit och träna med gänget, få den sparringen och bara kunna fokusera på träningen. Väl hemma igen kommer jag att jobba 50% och lägga resterande 50% på träning och återhämtning, med en liten son som precis börjat på förskolan tror jag det är enda sättet att hålla bacillerna verkningslösa.

Tack alla som gratulerat mig till landslagsplatsen! Och superstort tack till mina sponsorer som hjälpt mig fram!

Må gott, trevlig helg!

logga

Brons i långdistans-SM – Race report

Dagarna innan har jag känt mig lugn och harmonisk, toppningen har funkat bra även om jag haft lite för lite volym i träningen för att kunna genomföra en riktig toppning, det har mestadels varit fokus på att bli riktigt pigg, inte det enklaste som småbarnsförälder =)

Morgonen i Motala var ganska behaglig, bra stämning och uppehållsväder. Det var gott om tid för check-in och skitsnack innan starten för den förkortade simningen, det var kallt i luften så trots 16 grader i vattnet blev 3000m istället för 4000m. Jag fick en usel start, trängdes lite med Kasper Johansson och nån annan snubbe till höger om mig, fick ett slag så att glasögonen hoppade snett och drog samtidigt en rejäl kallsup, där missade jag tätgruppen så när jag väl hittade in i min rytm fick jag jaga hela vägen runt. Till slut var jag 5:a ur vattnet på tiden 41.32.

I T1 drog jag på en cykeltröja och strumpor. Hade bra flyt inledningsvis på cykeln och körde lugnt och kontrollerat uppför Brinkenbacken, väl uppe tappade jag båda(!) mina flaskor där man svängde ut på Linköpingsvägen, tvekade en sekund men bestämde för att rulla vidare och ta langning i Fornåsa, dit klarade jag mig utan vatten även om det inte var optimalt att “torräta” gel. Trist att se Patrik Nilsson stå med kramp bredvid vägen, hoppas du får ordning på det där Patrik!

Vid första vändpunkten märkte jag att KJ och Rasmus Henning inte var så långt före, väldigt inspirerande att vara med i täten tillsammans med de grabbarna! Lyckades få med mig en flaska i första langningen, det var Enervits sportdryck som jag inte tränat/tävlat med på många år men det viktiga var ju att komma igång med vätska och energi. Det är lite gulligt att de i depån tror att man agerar som på vätternrundan, typ stannar och snackar över en bit gurka. Jag tycker de ska åka till en Ironman-tävling och studera depåarbete. Med det sagt vill jag ändå ge en stor eloge till tävlingens funktionärer, vilka hjältar som står ute hela dagen i regnet för att vi ska få tävla!

Cykelvarv 2 började jag frysa, fokuserade på tävlingen och på att få i mig energi. I slutet av varv 3 kom Bjälkemo ikapp så vi två var tillsammans in mot T2. Det var en riktig kall resa på cykeln, men det gäller att inte fokusera så mycket på det utan bara försöka köra så smart som möjligt, långdistans är en kamp mot demonerna i huvudet och dagens cykelmoment blev bra träning i att tänka positivt. Cykeltiden blev 3.08.13, tappade 2,5 min på KJ men tog 2 min på Henning.

Ut på löp seglade George iväg ganska direkt, jag tog mitt egna tempo och kände hur benen blev mer och mer stumma. Började redan i första depån att gå för att dricka mycket vatten och cola, här gällde det att hålla energinivån så hög som möjligt. Fick bra langning av Anna och Linnea Holmertz och inte minst bra pepp av alla runt banan! På varv två sjönk farten ytterligare men jag hade ännu inte förlorat någon placering. Ut på 3:e gick “killen i Giant-kläderna” förbi, hejdå sm-medalj tänkte jag eftersom jag inte hade en aning om vem han var men antog att det var någon svensk som gått och blivit med cykelspons. Jag fortsatte att äta mig igenom depåerna och hornen växte ut allt mer, jag visste att Robertsson och Brümmer var på jakt där bakom och man vet ju aldrig vad som händer framför heller. Jag ville verkligen visa att jag vill ha en landslagsplats till VM så jag slet som ett djur och lyckades få upp farten lite under sista varvet, in mot upploppet hörde jag att jag hade en bronsplats i SM, det kändes helt overkligt och fantastiskt härligt! Giant-killen hette Adriel Young och kom från Australien =) Tog Martin Karlssons NocOut.se-skylt och gick i mål hur nöjd och stolt som helst, vilken känsla att ha en SM-medalj i långdistanstriathlon!

När första euoforin lagt sig föll jag ihop helt tom men väldigt lycklig, underbar känsla att mötas av familj och vänner i målfållan. Efter dopingkontroll och lite mat var det prisutdelning och sen hemfärd till Linköping med många tankar snurrandes i huvudet. Ända sedan det blev officiellt att Motala skulle arrangera VM har det varit mitt långsiktiga mål, känns som att detta verkligen var ett bra steg i den riktningen.

Grattis till alla som fullföljde tävlingen, bra kämpat!

 

Medaljörerna

Medaljörerna

T1 - Foto Tomas Hagstöm

T1 – Foto Tomas Hagstöm

 

Foto Olivia Käll

Foto Olivia Käll

 

 

 

Sista-minuten-tips inför Motala och Vansbro

Det börjar närma sig helg. och inte vilken helg som helst utan en av triathlon-Sveriges största tävlingshelger med både Långdistans-SM i Motala och Vansbro triathlon. Det ser ut att kunna bli lite kallt såväl i vatten som på land så jag tänkte dela med mig av några tips som jag själv haft nytta av genom triathlonåren.

  1. Håll värmen inför loppet. Mössa, vantar (man tappar grepp med kalla händer) och skor så länge som möjligt. Ge dem till en anhörig/tränare så sent som möjligt.
  2. Doppa ansiktet. Stå inte och skaka på land, ner i vattnet och se till att doppa ansiktet, annars är det lätt att pulsen rusar och att du får panik efter 100m simning. När man doppar ansiktet vänjer man sig vid kylan och minskar risken att hyperventilera.
  3. Simma lugnt. Ta det lugnt första biten av simningen så att du hittar in i ditt tempo, en för snabb start kan göra att får problem att hitta rytm.
  4. Armvärmare. Ta på dem innan start och ha dem under våtdräkten så är de på plats till cykelmomentet. De brukar torka rätt snabbt av fartvinden så att de är lite blöta i början är ingen att oroa sig för.
  5. Tåvärmare. En “neoprenhuva” för fötterna, riktigt skönt på kylslagna race och inte alls i vägen för växlingarna.
  6. Undvik bylsiga kläder. Stora regnjackor och annat tar mycket vind och gör dig betydligt mindre aero. Kör tajta kläder om du behöver förstärka inför cykelmomentet. Ta sedan av dig till löpningen, där fryser man aldrig.
  7. Diskhandskar. Ett bra sista-minuten-alternativ för att undvika kalla händer, helt vindtäta och därmed rätt så bra isolerande. De tar dessutom väldigt liten plats ihopknölade så om du inte använder dem kan de gott ligga i ryggfickan.
  8. Däcktrycket. Pumpa inte i 12 bar i däcken, det är rätt lite skillnad i rullmotstånd mellan 8 och 10-12 bar, däremot ökar du risken för punka och du får lite sämre grepp med för hårda däck. I regn fastnar småstenar på däcken och i kombination med för högt tryck är punkarisken högre.
  9. Ät och drick. Håll dig till din matplan även om det är kallare och du egentligen inte vill dricka lika mycket. Kroppen behöver vätska och energi ändå, kyla drar mycket energi.
  10. HA KUL! Det är ju därför vi gör det här, och tänk på att lika jobbigt som det kan kännas innan lika gött är det när ni når målet.

Lycka till!

Göteborg triathlon 2012, regn och svinkallt

Göteborg triathlon 2012, regn och svinkallt

Vägen mot Motala

För bara några veckor sedan trodde jag inte att jag skulle stå på startlinjen i Motala, men nu börjar jag bli mer och mer taggad. Visst, formen är låååångt ifrån vad den borde vara, speciellt hårdheten som krävs för längre distanser saknas men jag ska ändå stå där och blicka ut över simbanan den 28.e juni och längta efter att komma i vattnet och igång.

Uppladdningen bygger på att springa så mycket som jag vågar och lite till, det blir ändå inga större mängder men jag måste spänna bågen och chansa lite. Den ökning jag gjort är med andra ord snabbare än vad man troligen skulle rekommendera men det är ett halmstrå värt att greppa i hopp om att kroppen ska vara någorlunda redo för SM. Vägen dit kantas av så mycket tävlingar som jag kan, dels för att få in momenten och dels för att tävling är bästa träning. I veckan springer jag 5000m på bana och till helgen kör jag Kilsbergen Triathlon.

Nästa vecka har jag bokat ett löptest hos Idrottslabbet Linköping för att få ett kvitto på hur löpningen ser ut just nu, en viktig pusselbit i att kunna pace:a mig rätt under de 30km som ska löpas på SM. Den info man får från dessa tester är oerhört värdefull för att få ut max av prestationen. Nu när jag inte är lika genomtränad som förra året blir det ännu viktigare att disponera krafterna rätt genom hela loppet.

Efter det kvarstår bara en vecka av träning innan vi går in i race-week. I år kommer toppningen se lite annorlunda ut eftersom jag dels är på låg höjd (var i St Moritz förra året) men även för att träningsvolymen är betydligt lägre. Hoppas ändå jag ska känna mig taggad och redo när det väl gäller.

Må gott och träna smart!

Hoppas på en snabbare löpning än på Mallis

Hoppas på en snabbare löpning i Motala än på Mallis

Väggen i Motala – Race report SM Långdistans

Det var dagen jag väntat så länge på, benen kändes hur bra som helst och stordåd skulle uträttas. Riktigt så blev det inte.

När starten för simningen gick tyckte jag att tempot var normalt, ingen direkt rusning, ändå gick 2 grupper iväg och jag köttade verkligen för att gå med på fötter men klarade inte av farten. Tog istället mitt egna tempo och tänkte att jag säkert skulle få med mig någon som kanske ville samarbeta. Så blev det inte, jag blev helt isolerad och simmade 3700m själv. På andra varvet var det riktigt svårt att navigera när gruppen framför gled ifrån längre och längre, de hade ju en kajak och sikta på, jag hade bara bojarna som var väl långt ifrån varandra. Jag tappade 2,5 minut andra varvet och var 4 min efter upp ur vattnet. Ändå nöjd med det!

Ut på cykeln var det rätt så hetsigt med vägbulor, bilar, trafikplatser att hantera. Adrenalinet pumpade och jag såg KJ svänga av den lilla “tarmen” innan vi svängde upp mot Lemunda. Jag gick jämnt med täten första varvet och kände att jag tog i hårt men hade gott självförtroende och trodde att det skulle hålla. Efter varv 2 hade dock mjölksyran gjort sitt och hur mycket jag än sänkte tempot så hjälpte det inte. Klungan med Näsvik, Jonas B, Patrik N mfl flög förbi mig, Näsvik skrek att han hade lucka och att jag skulle hänga på, inte en chans…inne vid langningssträckan stannade jag och pratade med Tomas. jag var helt slut, gråtfärdig av besvikelse men vi beslutade att jag skulle rulla igenom för att känna på löparbenen. Ute på det sista varvet kom Erik Strand ifatt mig och vi var nog både lika slitna ungefär så vi kunde peppa varandra lite. In mot varvning kom vi ifatt Jonas B som hade knäproblem så det var vi 3 ut på löp.

1049143_10151712791786054_1875864383_o

Inledningsvis kändes löpningen inte alls bra, hade kramp i framsida lår men stapplade på. Efter några km släppte det och jag höll skapligt tempo upp till 15km sen hade jag ömsom håll ömsom kramp hela vägen till mål. Sista km sprang jag på raka ben eftersom det helt enkelt inte gick att räta på dem med krampen. Det såg nog rätt så roligt ut på upploppet men det bjuder jag på =)

Ändå oerhört nöjd med att ta mig i mål, och en topp 10 blev det ju även om jag gärna hade gjort det på ett annat sätt. Det positiva jag tar med mig är en helt ok simning, lärdomen om att inte trycka så hårt inledningsvis på cykeln. Visst är jag besviken men samtidigt mer taggad än någonsin för Kalmar Ironman. Det ska bli grymt kul och jag ska göra det bra, köra smart och njuta av dagen. Den här dagen i Motala var det jobbigaste jag gjort, värre än någon Ironman, värre än Ö till Ö men jag lärde mig mycket inför framtiden så det är bara att komma igen!

Nu väntar 2 väldigt lugna veckor innan uppladdningen för Kalmar. Kravlös träning, social träning och en hel del tid till annat än idrott. Önskar er alla en trevlig sommar!

Fredrik