Säsongsvila och stora förändringar

Jag ska inte direkt påstå att säsongsvilan detta år var efterlängtad, men det var välbehövlig! Kroppen har under ganska lång tid känts rejält nertränad, även om jag släppt upp till vissa race så har den långsiktiga belastningen varit hög. Egentligen hade jag velat tävla mer men det känns ändå helt rätt att låta kroppen återhämta sig och verkligen bli redo för en hård grundträning inför 2014.

Det kommer bli en rad stora förändringar under året som kommer. Den allra största är att Anna och jag ska bli föräldrar =) Det känns hur kul som helst och ger massor av energi! Detta gör att jag ännu mer kommer att fokusera på att hitta en träningsbas här i Linköping, utan så många resor och tid iväg från familjen. Av den anledningen kommer jag inte att fortsätta i DSA (Dala sports Academy). Det känns väldigt tråkigt eftersom jag är helt övertygad om att det är den bästa elitmiljön för triathlon i Sverige. För att få största möjliga nytta av den ska man dock bo i Falun och det gör ju inte jag, så nu gäller det att försöka hitta ett så bra alternativ som möjligt här i regionen istället och visst finns det möjligheter! I Linköping har vi LiU Elitidrott med några av landets bästa löpare, CK Hymer med typ 15-talet segrar i elitklass under årets cykelsäsong, LASS som är en av Sveriges genom tiderna bästa simklubb och så fantastiska NocOut som till varje träning mönstrar mängder av konditionsstarka atleter, oavsett om det är löpning, simning eller triathlon. Nytt för i år är att NocOut har egna tider i simhallen vilket kommer underlätta mycket för mig.

Hur hösten blir med barn och träning är svårt att exakt säga. Jag tror man mår bäst av att inte ha för mycket förutfattade meningar utan istället ta det lite som det kommer. Min ambition är att satsa vidare mot 2014 men exakt hur det kommer se ut får vi se när familjelivet landat lite.

Just nu är jag förkyld, vältajmat eftersom det var länge sedan jag sist hade en sjukdag, ska det komma så får det gärna vara nu under vilan. När förkylningen gått över tänker jag börja cirkulera kroppen lite igen, gradvis växa tillbaka in i träningslivet som jag älskar.

Ciao!

Fredrik

Ironman Sweden Kalmar – Race report

Kände mig oerhört stark dagen innan start. Vi simmade ett kort pass i simhallen, mest för att hitta känslan och väcka upp kroppen med några fartökningar, känslan var bra, farten var bra och humöret på topp. Djurback hade ett helt TV-team med sig så det bidrog väl kanske också till att man sträckte ut armtaget lite extra =)

Efter simningen checkade jag in cykeln och gick igenom alla rutiner för växlingsområdet, det tog som vanligt lång tid, inga detaljer får lämnas åt slumpen. Sen var det bara att åka hem och “ligga lågt”. Tur det var friidrotts-VM på TV så att man hade något att slötitta på. När Mo Farah vann 5000m tänkte jag stilla “det där löpsteget är ingen i närheten av imorrn”.

19.45 släcktes lampan, tändes igen 04.10, det var dags!

Det blåste en rätt så stark sydlig vind och i den riktningen ligger Kalmar sund helt öppen så det hade piskats upp lite småvågor på de yttre delarna av simbanan. Jag tänkte inte så mycket på det innan start, var ganska lugn och harmonisk. Vi startade 5 min före Age-group och det var aldrig någon trängsel fram mot första boj. Jag hade fin position i klungan men efter första rundningsbojen small det till, två “missade” vågor och jag tappade fötterna framför, simmade medvetet för hårt ett tag för att försöka komma ikapp men lyckades inte så det var bara att hitta mitt egna tempo och mosa på in mot piren. Ut på andra varvet började vi ganska direkt att varva långsammare simmare, det var lite för tjockt med folk in under piren men jag antar att alla hade ungefär samma resa så vi får väl se det som ett moment i tävlingen. Jag var till slut 11:a upp ur vattnet efter mediokra 53.30.

Ut på cykeln tog jag det lugnt, höll koll på wattmätaren och försökte hålla mig till min plan. Näsvik, Bastie och nån mer körde hårt över knölen på bron men jag brydde mig inte om att försöka gå med, ville inte spränga mig som i Motala på SM. Körde sedan helt solo ganska länge i motvinden. Pontus och Jonas B kom ikapp så småningom och låg bakom fram till bron tillbaka mot fastlandet, där sa Pontus något om “fart” när han passerade, sen såg jag honom inte förrän duscharna i Athletes garden (där man chillar efter loppet).

Fastlandsdelen av cyklingen var ingen rolig historia, energin var låg och farten sjönk i takt med energitappet, jag åt och drack men det gick segare hela tiden så det vara bara att vänta in löpningen. Med några km kvar till växling kom Jodie Swallow ikapp oss igen, jag hade passerat henne efter 10mil och höll då betydligt högre fart, så kan det gå.

Ut på löp kändes benen rätt så bra. Även här hade jag en plan och försökte hålla mig till den. Första varvet var ok men det blev bara tyngre och tyngre, när jag passerade 20km tänkte jag att “yes, nu är jag snart i mål”, sen kom jag på vilken idiot jag var, hade ju inte ens gjort halva maran, men jag tror att den dumheten räddar en ibland.

Jag var rätt nere på slutet, visste att jag inte ens skulle göra sub 9 och allt kändes rätt uselt. Med 3km kvar sa Alle Weckfors att jag var 4.e svensk, då steg humöret lite och jag kunde mosa ut det sista in mot upploppet. Väl där kollade jag några gånger så att jag inte hade någon bakom mig sen gick jag upploppsrakan ner och gav slängkyssar till publiken, high-five med speakern och in i mål mot den efterlängtade kramen av Anna. Det blev till slut en 15:e-plats i pro, 17:e totalt på tiden 9.05.39.

Såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag fullföljde trots en tung känsla och oförmågan att orka följa min plan fullt ut. Jag körde helt och hållet som jag tänkt men det höll inte hela cykelsträckan eller hela löpsträckan men det är alltid värt att gå i mål, i år blev jag dessutom 4:e bästa svensk, något jag är väldigt stolt över, och bättre ska det bli!

Det här racet markerar slutet på denna säsong för mig. Totalt skrapade jag ihop 405 poäng i pro-rankingen, det ger mig en plats runt 350 och det är bara 50 som får åka till Hawaii, det krävs typ 4000 poäng för att ta sig dit så om det går 10 ggr bättre nästa år är jag där =)

 

Ironman Kalmar Sweden 3 dagar kvar

0218_13925

Nu är allt packat och i morgon rullar vi ner till Kalmar. Allt känns hyfsat under kontroll, kroppen vet såklart om att det kommer bli oerhört jobbigt så den gör allt för att verka sjuk, skadad och oförberedd men jag vet bättre! Lisa Nordén skrev här om dagen på Twitter att hon är VD över sin kropp, det är jag med! Jag vet att min kropp är redo och på lördag hoppas jag få ut det jag vet finns där.

Förutsättningarna ser bra ut, det är inget tjafs med för kallt vatten, för mycket regn eller för mycket sol. Det kommer bli perfekt! Och även om det skulle blåsa halv storm och regna på tvären så kommer det passa mig hur bra som helst =)

Det ska bli jättekul att komma ner och få uppleva den underbara stämningen runt en Ironman-tävling igen. Förväntan i köerna för att hämta ut nummerlapp och påsar, nervositeten på pre-race-mötet och den magiska morgonen vid simstarten.

Mitt mål med dagen är förutom att njuta av upplevelsen att köra ett smart race på alla sätt. Att simma hårt, cykla smart och få ut det jag har på löpningen. Jag har inga direkta tidsmål, inte några placeringsmål heller egentligen men förra året var jag 28:a så visst vore det kul att toppa den placeringen!

Nu går jag in i bubblan och laddar på ordentligt inför lördagen, vi ses på andra sidan!

Följ mig gärna live på Ironmanlive.com mitt startnummer är 26.

//Fredrik

Simglasögon för triathlon – test

Att välja rätt simglasögon är viktigt, det påverkar både träning och tävling och jag antar att det är fler än jag som genom åren testat mig fram med olika modeller. De viktigaste egenskaperna för bra simglasögon tycker jag är:

  1. Bra passform så att vatten inte läcker in. Om man inte har perfekt teknik vid starter, vändningar, bojrundningar etc kan det lätt bli vatten i glasögat om det inte sitter bra. Passformen är väldigt individuell så låna gärna träningskompisens glasögon för att testa olika modeller.
  2. Imskydd. Det är svårt att se nästa boj även i god sikt så ett bra imskydd som standard är att rekommendera. De sprayer, droppar mm man kan köpa och förbättra imskyddet med är sällan så effektiva. Jag brukar alltid spotta i glasögonen innan, det är ett bra sätt att förbättra imskyddet, tänk då på att inte repa insidan genom att smeta ut med fingrarna. Skölj bara försiktigt med vatten.
  3. Skydd mot slag. På träning kan man köra med en ren plastkopp runt ögat men i en trång triathlonstart kan det underlätta att ha lite vaddering runt ögat ifall man får en smäll eller spark i vattnet.

Här kommer en liten sammanfattning kring för- och nackdelar med 3 olika modeller som jag använder.

Tyr Nest Pro Nano Mirrored

tyr

 

 

 

 

 

Snygg och cool på alla sätt, inga problem att tränga sig längst fram i startfållan med det här odjuret över ögonen =) De känns lite plastiga men sitter riktigt bra på huvudet, konstruktionen känns robust och tålig. Synfältet är brett och bra men den höga kanten på glasögot hindrar sikten framåt något. Imskyddet är ok men inte strålande.

+ Snygga. Spegelglas och lagom ljusgenomsläpp för simning i olika ljus. Skyddar bra mot slag.

- Något begränsad sikt framåt pga den tjocka “ramen”. Inte optimalt imskydd. Ingen justerbar näsbrygga.   

Rekommenderas för: Triathlon, öppet vatten-simning.

Pris ca 220kr

 

Malmsten Swedish

malmsten

 

 

 

 

 

 

 

Det här är orginalet som alla simmare av den äldre skolan använder. De är monteringsbara vilket gör att man får exakt den passform man önskar. Glasögat sitter tight mot huvudet vilket ger en låg profil, något som underlättar att hålla tätt. Ett glasöga som sticker ut mycket viker lättare ut sig och då läcker vatten in. Dessutom är det ju väldigt hydrodynamiskt med en låg profil, men det där är ju marginellt för de flesta simmare.

Det finns olika modeller av denna klassiker, alla är monteringsbara och kommer i byggsats med koppar, näsbrygga som bara är ett litet plaströr, ett snöre att knyta ihop kopparna med och ett gummiband som fäster runt huvudet. Att montera är enkelt så det behöver ni inte vara oroliga för.

I början kan de kännas lite hårda men tänk då på att med den låga profilen behöver de inte sitta speciellt hårt mot ögat, lossa lite tills det känns bekvämt så kommer du ha ett par mycket små och smidiga glasögon, dessutom ser det ut som att du simmat hela livet, alltid respekt på poolkanten =)

+ Relativt billiga, små och smidiga med låg profil, mycket bra justeringsmöjligheter, mycket bra synfält och ingen förvrängning av perspektiv. 

- Imskyddet faller ofta bort lätt, gummibanden håller inte speciellt länge, inget skydd mot slag och sparkar. 

Rekommenderas för: Träning och simtävling. 

Pris ca 159kr (med spegelglas och imskydd, 40kr för enklaste versionen)

 

Finis Lightning

Finis

 

 

 

 

 

Det här är en utmärkt modell som kombinerar smidigheten och justerbarheten hos Malmsten med skydd och hållbarhet från Tyr-modellen. Den kanske inte ser lika cool ut men den är ett bra alternativ för dig som vill ha ett par pålitliga glasögonen för öppet vatten-sim. De kommer monterade och med 4 olika näsbryggor så att du kan byta till den som passar din ansiktsform bäst. Att byta är lite småkrångligt men det går.

Imskyddet i dessa är klart bäst, jag har aldrig haft några problem med det, dock tycker jag att näsbryggan sitter lite för mitt på glasögat, det gör att det på mitt ansikte klämmer lite över näsbenet även om bredden är rätt.

När man simmar i bassäng med dessa blir perspektivet under vatten lite förändrat vilket gör det svårt att träffa vändningar och målgångar bra, detta är dock inget problem för öppet vatten där dessa fungerar riktigt bra, jag har själv kört ett gäng tävlingar i dem och aldrig haft några problem.

+ Bra kvalitet, bra imskydd, brett och bra synfält.

- Obekväm näsbrygga åtminstone på min ansiktsform, ger konstigt perspektiv när man simmar i bassäng. 

Rekommenderas för: Triathlon, Öppet vatten-sim.

Pris ca 299kr

 

Har du en egen favorit som du vill ha med i denna lilla lista? Maila gärna bild och text till mig på fredrik@nocweb.se så kan vi fylla på med ytterligare artiklar, eller kommentera här nedan. Lycka till med simningen!

Läger i Tällberg

Sista pusselbitarna inför Kalmar lades förra veckan då DSA körde läger i Falun och Tällberg. Det simmades på Lugnet, cyklades på vägarna mellan Falun och Hedemora samt sprangs i terrängen bland hoppbackar och skjutfält, riktigt fina dagar. Till helgen styrde vi kosan mot vackra Tällberg där vi först körde en sprinttävling på fredagskvällen, jag kom 2:a efter Nils Svensson Sthlm City tri som vann efter att ha utklassat mig på andra varvet av löpningen. Vi fick både ta emot pris av Hockeylegenden “Honken” Holmqvist som även bodde på samma hotell så vi småsnackade lite under helgen, mycket trevlig man.

På lördagen simmade vi open water i Siljan och sen sprang vi hela eftermiddagen. Först 1h terränglöpning som avslutades vid starten för Tällberg Halvmarathon så vi skarvade på med att springa det loppet för att verkligen ladda för Hotell Långbers grillkväll. Jag sprang hela löppasset som en progressiv distans så på slutet tog jag många placeringar och var 14:e i mål. Placering och tid var egentligen oviktigt men det blev ett riktigt bra pass på totalt 34km och med ett bra kvitto på att orka springa “fort” sista 5km.

Söndagen var tung, inte på grund av grillkvällen utan mer pga man har så sjukt starka träningskompisar. Jonas B, Jonas Djurback och jag skulle cykla 20-milare tillbaka till Falun via Edsbyn och det hela urartade i nån sorts vansinneskörning där Djurback mosade mil efter mil i riktigt hög fart, var man inte trött tidigare så blev man det absolut då.

Nu börjar toppningen inför Kalmar. Less is more, vila och finslipa.

Stort tack till Tomas som fixade ett sånt fint läger. Tack till Hotell Långbers, Leksands OK för fina tävlingar och Axa för den stora lådan goda kolhydrater som jag vann i sprinten.

2:a i Örserum – Race report

Nog fanns det gott om ursäkter att ta till inför loppet. Nertränad. Många km i löparskorna senaste dygnet. Träningshjul. MEN när nummerlappen är på och startskottet går spelar det ingen roll, då är det race och bara att ge allt man har.

Idag gick Örserum Triathlon, olympisk distans. Icke-drafting och våtdräktsförbud så det blev nog så rättvist som en triathlon-tävling kan bli. Jag simmade rätt så bra och var inte allt för långt efter snabbsimmaren Emil Dansk upp ur vattnet. Hade Rickard Carlsson med mig och vi jagade snabbt ikapp och förbi Emil på cykeln. Rickard hängde med mig ner till vändpunkten på den rätt så kuperade banan, jag bestämde mig för att trycka lite extra uppför och försöka skapa lucka och det funkade. In mot växling till löp hade jag 1.35 ledning på Rickard och ytterligare 20 bak till Jonas B.

Ut på löpningen kände jag direkt att löparbenen inte alls var med mig, jag stapplade fram men stressade inte. efter 3 av de 4:a varven kom Rickard ikapp och la sig i rygg. Ut på sista ryckte han ifrån och fick direkt 30-50m lucka, även Jonas klev förbi så det var riktigt tight med 2km kvar. Jonas fortsatte i bra fart och gick förbi Rickard som såg ut att börja stumna lite. Jag uppbringade varenda millimeter av pannben och slet mig ikapp Rickard precis inför den branta lilla nerförsbacken innan sista 300m mot mål, där visste jag att sprang fort och jag lyckades få några meter och kunde därmed knipa 2:a-platsen bakom Jonas.

Efter loppet satte jag mig på tempocykeln igen och hojjade de 105km hem till Linköping. Det här var en bra och viktig dag i uppladdningen mot Ironman Kalmar, imorgon är en annan viktig dag, vilodag.

Örserum

Viloveckorna är över!

Nu är det dags att börja träna på riktigt igen! Idag gjorde jag ett cykel-distanspass på 120km + 10km crosslöp, igår körde jag även ett simtest på 24×100 med start 1.30 i långbana (50m-bassäng) för att se så att kroppen svarade som den skulle. Det kändes äntligen bra så nu kör vi!

Denna vecka kommer att innehålla pass med lång tid och låg intensitet, att “äta, dricka och vänja sig vid tiden” är mantrat. Det är planerat för långa cykelpass med lång crosslöp, tex onsdagens 160km cykel + 25km löp, men vi tar några dagar i taget och ser hur det känns och fungerar. En sak är i alla fall säker, det ska bli kul att komma igång och ladda för Kalmar, det är det här jag älskar så nu är det julafton hela vägen fram till 17:e augusti.

//Fredrik

Väggen i Motala – Race report SM Långdistans

Det var dagen jag väntat så länge på, benen kändes hur bra som helst och stordåd skulle uträttas. Riktigt så blev det inte.

När starten för simningen gick tyckte jag att tempot var normalt, ingen direkt rusning, ändå gick 2 grupper iväg och jag köttade verkligen för att gå med på fötter men klarade inte av farten. Tog istället mitt egna tempo och tänkte att jag säkert skulle få med mig någon som kanske ville samarbeta. Så blev det inte, jag blev helt isolerad och simmade 3700m själv. På andra varvet var det riktigt svårt att navigera när gruppen framför gled ifrån längre och längre, de hade ju en kajak och sikta på, jag hade bara bojarna som var väl långt ifrån varandra. Jag tappade 2,5 minut andra varvet och var 4 min efter upp ur vattnet. Ändå nöjd med det!

Ut på cykeln var det rätt så hetsigt med vägbulor, bilar, trafikplatser att hantera. Adrenalinet pumpade och jag såg KJ svänga av den lilla “tarmen” innan vi svängde upp mot Lemunda. Jag gick jämnt med täten första varvet och kände att jag tog i hårt men hade gott självförtroende och trodde att det skulle hålla. Efter varv 2 hade dock mjölksyran gjort sitt och hur mycket jag än sänkte tempot så hjälpte det inte. Klungan med Näsvik, Jonas B, Patrik N mfl flög förbi mig, Näsvik skrek att han hade lucka och att jag skulle hänga på, inte en chans…inne vid langningssträckan stannade jag och pratade med Tomas. jag var helt slut, gråtfärdig av besvikelse men vi beslutade att jag skulle rulla igenom för att känna på löparbenen. Ute på det sista varvet kom Erik Strand ifatt mig och vi var nog både lika slitna ungefär så vi kunde peppa varandra lite. In mot varvning kom vi ifatt Jonas B som hade knäproblem så det var vi 3 ut på löp.

1049143_10151712791786054_1875864383_o

Inledningsvis kändes löpningen inte alls bra, hade kramp i framsida lår men stapplade på. Efter några km släppte det och jag höll skapligt tempo upp till 15km sen hade jag ömsom håll ömsom kramp hela vägen till mål. Sista km sprang jag på raka ben eftersom det helt enkelt inte gick att räta på dem med krampen. Det såg nog rätt så roligt ut på upploppet men det bjuder jag på =)

Ändå oerhört nöjd med att ta mig i mål, och en topp 10 blev det ju även om jag gärna hade gjort det på ett annat sätt. Det positiva jag tar med mig är en helt ok simning, lärdomen om att inte trycka så hårt inledningsvis på cykeln. Visst är jag besviken men samtidigt mer taggad än någonsin för Kalmar Ironman. Det ska bli grymt kul och jag ska göra det bra, köra smart och njuta av dagen. Den här dagen i Motala var det jobbigaste jag gjort, värre än någon Ironman, värre än Ö till Ö men jag lärde mig mycket inför framtiden så det är bara att komma igen!

Nu väntar 2 väldigt lugna veckor innan uppladdningen för Kalmar. Kravlös träning, social träning och en hel del tid till annat än idrott. Önskar er alla en trevlig sommar!

Fredrik

Moritz till Motala

Det är dags att summera detta läger. Idag kom snön så det känns rätt lagom att åka hem.

Vi åkte hit för att lära oss saker, och visst har jag lärt mig massor om hur jag reagerar på hög höjd och hur min kropp reagerar på träning här men det ska jag inte tråka ut er med. Andra saker jag lärt mig:

1. Man äter Pasta Bolognese med äppelmos, inte ketchup.

2. Sverige är ett bra land eftersom vi har så god lax, speciellt från Stavanger och Lofoten. (Liftgubben i Signalbahn).

3. Vatten säljes i glasflaska till det humana priset 90kr/liter. Bra att veta när det är torrt på bergspasset.

Vi ses i Motala, ser fram emot det!

IMG_0006

 

Inne på sista veckan

Nu är det bara 5 dagar kvar i St Moritz så toppningen är igång. Jag kämpar lite med att hitta rätt känsla i kroppen så det kommer bli en lugn helg för mig, hoppas det ger “studsen” tillbaka. Veckorna som gått har varit ömsom underbara och ömsom skitjobbiga. Att träna här är inte som att träna hemma, återhämtningen går segare och åtminstone min kropp har varit väldigt oförutsägbar, ibland går det bra, ibland inte.

Lite mer än sport och slappande har vi hunnit med, idag var Jonas och jag uppe på 3303m, så högt man kan ta sig med linbanan här, riktigt coolt!

Önskar er alla en riktigt härlig midsommar!