Archive for the ‘ Uncategorized ’ Category

Flyttar, byter sida och lanserar nytt!

Det är mycket på gång mina vänner.

Först och främst är det väl på sin plats med en kort redogörelse från VM. Att kalla det en race report är väl att ta i men så här var det:

Sjukt kul! Hela spektaklet runt omkring var ju mäktigt, massor av publik, Vacchi som speaker, att bli uppropad och få gå i vattnet med alla duktiga i elitklassen och bäras fram av det publikstödet hela dagen, makalös upplevelse! Tyvärr bidrog inte min kropp till någon större upplevelse vad gäller det tävlingsmässiga…jag var ok med fram till 90km på cykeln sen var det godnatt. Ut på löp gick det lite lättare igen men sista varvet gick långsamt och tyvärr tappade jag många placeringar med 3-4km kvar. I det här motståndet räcker jag helt enkelt inte till. Det krävs en nivå som är flera snäpp högre än vad jag besitter. Oavsett är jag glad och tacksam att få ha upplevt ett VM på hemmaplan och att få representera Sverige och tävla i landslagsdräkten har alltid varit en dröm för mig. Det finns mycket positivt att ta med sig och det gör jag verkligen, trots en svag insats och att jag inte fick ut det jag tror mig ha i kroppen är jag jättenöjd med att ha gjort vad jag kan. Man ska vara nöjd. Det är en enorm anspänning och press vi lägger på våra kroppar som triathleter så glöm aldrig att ge kroppen lite positiv energi tillbaka!

Vad händer nu då? Jo rätt stora förändringar faktiskt. Jag har alltid tagit en säsong i taget och nu efter VM har jag tillsammans med familjen beslutat att lägga av med triathlon på elitnivå. Det känns såklart väldigt tråkigt på många sätt men samtidigt skönt. Det finns en tid för allt och nu vill jag fokusera mer på att vara pappa och make än att vara triathlet.

Med detta sagt kommer jag INTE att lämna sporten, bara byta sida. Jag har tillsammans med kollegorna på Noc Webbyrå under flera års tid jobbat på en träningstjänst för elitidrottare och seriösa motionärer. Den heter Peppster och ska lanseras nu i höst. Peppster förenklar allt kring Planering – registrering och uppföljning av träning. Vi kallar det för “Navet i satsningen” och tjänsten riktar sig primärt till coacher, tränare, förbundskaptener, sjukgymnaster, idrottsläkare, psykologer, massörer och andra i teamet runt idrottaren. Självklart är det även ett lyft för alla idrottare som får ett enklare och roligare verktyg att jobba med. Jag kommer att finnas på plats i Kalmar dagarna innan Ironman så hugg mig gärna där om du vill veta mer!

Under hösten/vintern/våren kommer jag att gå en tränarutbildning för att befästa kunskapen jag har kring träningslära, anatomi, kost etc. Med erfarenhet kommer man långt men det känns viktigt att basera det man lär ut på vedertagen kunskap, så det är bara att böja ner huvudet och öppna böckerna. Mer om utbildningen jag ska gå finns på http://www.kurser.se/utbildning/lic-pt-fystranare-440721

Flytten som nämndes i rubriken då? Under flera år har Anna och jag drömt om att komma närmare naturen och fjällen som vi uppskattar så mycket. Med triathlonsatsningen har den typen av upplevelser fått stå tillbaka men nu känns det som att det är läge att göra drömmen till verklighet! Därför flyttar vi i slutet av augusti upp till Åre där Anna ska jobba på Hälsocentralen och jag med Peppster. Åre kokar av idrott, det arrangeras ett VM på hemmaplan även där 2019, ingen risk att jag är med som idrottare men oavsett känns Åre som helt rätt ort för att jobba med en startup inom idrott.

Slutligen vill jag tacka alla sponsorer som hjälpt mig genom åren! Jag ser fram emot vidare samarbete även om min tid som elitaktiv är över.

Vi ses snart igen på tävlingarna runt om i landet!

11063422_10153865472458465_3725394708193689214_n

Foto: Ulrika Smith Svenstedt.

 

Historien om säsongen 2014

Det blev en rätt så annorlunda säsong för mig detta år. En säsong som jag är strålande nöjd med givet de skadeproblem jag drogs med hela våren.

Målgång på Mallis

Målgång på Mallis

Det hela början faktiskt i mellandagarna när jag fick ont i hälsena/häl under ett långpass mellan julborden. Det onda försvann inte och ni som följer min blogg fick läsa en del nedstämda beskrivningar över läget hela vägen fram till maj månad då skadan helt plötsligt beslutade sig för att ge upp och låta mig springa igen. Så där stod jag på väg mot säsongspremiär på Mallorca utan mer än enstaka km löp på 5 månader och skulle då ta mig an en Ironman 70.3. Det gick klart över förväntan, jag lyckades nästan hålla mig springandes hela vägen och blev till slut 26:a i tävlingen, bästa svensk men rejält distanserad av världseliten med min 1.30-halvmara. För mig var det som en seger men 1.30 räcker inte långt i de sammanhangen.

Kyliga segrare i Växjö triathlon.

Kyliga segrare i Växjö triathlon.

Nu kunde jag ju träna och nästa race blev Växjö triathlon på olympisk distans. En fin tävling som jag lyckades vinna för andra året i rad. Efter det var humöret bättre och bättre och det såg ut som att jag ändå kanske skulle kunna komma till start i säsongens stora A-tävling; Långdistans-SM i Motala. Det har sagts att man för att få en plats i elitklass (landslag) ska köra Motala och prestera där, vet inte hur det egentligen kommer att bli med uttagningar men jag har ända sedan det blev officiellt att Sverige och Motala ska stå som värd för VM 2015 haft målet att få tävla där i elitklass.

Som uppladdning inför SM körde jag några mindre race, bland annat Kilsbergen Triathlon där jag blev tvåa efter vår nya superstar Patrik Nilsson. Väl framme vid SM hade jag en riktigt bra dag i kylan och regnet. Läs gärna Race-reporten ifall ni vill fördjupa er i det. Det var en oerhört mäktig känsla att ta en SM-medalj, något jag inte hade förväntat mig med tanke på den struliga försäsongen. Vissa triathleter har ju högar av SM-tecken men för mig var detta något alldeles speciellt.

Efter SM tog jag en lite lugnare period och spenderade mer tid med familjen. Fortsatte dock att springa för att försöka höja min löpning ett snäpp. Jag körde ett swimrun-lopp i Östergötlands skärgård där jag inte lyckades få med mig segern hem men ändå hade en väldigt kul dag bland kobbar och öar. Fick även till några lokala minitriathlon innan säsongen avslutades med en 3:e-plats på Sala Silverman.

Resultatmässigt är jag väldigt nöjd med säsongen men det som känns extra bra är att jag är skadefri och i dagsläget en bättre löpare, simmare och cyklist än nån gång tidigare i min karriär. Jag ser väldigt mycket fram emot att jobba stenhårt denna vinter och försöka få till ett 2015 som toppar detta år resultat- och upplevelsemässigt. Triathlon handlar ju mycket om upplevelser och jag ser verkligen fram emot vad 2015 för med sig.

Avslutningsvis vill jag tacka mina sponsorer som hjälpt mig under året!

Trek Speed concept 9.9

Trek/Västra cykelaffären för triathlon-Sveriges snyggaste (?) och snabbaste cykel. (finns nu till salu hos Västra Cykelaffären för den som intresserad)

 

campushallenCampushallen för lyxen att ha en så komplett anläggning för all form av träning!

7318480035256_sportamore_005_jpg_439x356_crop-smart_upscale_q85Craft Eyewear för perfekta glasögon i såväl snöslask som solsken.

Keps med kompression?

Compressport som jag egentligen bara börjat samarbeta med men som har riktigt bra produkter för träning, tävling och återhämtning.

 

nocout_logo_official_white

Och givetvis min klubb IK NocOut.se och min familj som stöttar på många sätt. Tack ska ni ha!

 

Medaljörerna

 

Sala Silverman – Race report

Vi lämnade Falun tidigt på morgonen, temperaturen visade 5 grader…när vi passerade Borlänge visade den 1 grad…då var jag rejält badsugen kan jag lova! Väl framme i Sala var det kallt men varm stämning i övrigt. Detta är ett väldigt bra arrangemang, gott om funktionärer och ingen trängsel.

Jag tog min plats i växlingsområdet, fixade i ordning alla prylar, snackade lite med Clas Björling som hade platsen bredvid mig, anade att han skulle vara snabb idag.
Kl 9 gick starten och simningen var inledningsvis rätt så stökig, många som ville komma iväg snabbt men sen blev det lugnt och jag låg fint på Oskar Djärvs fötter. Efter första boj höjde han farten och jag kunde inte gå med, besviken men försökte bara hålla mig så nära som möjligt. Upp ur vattnet var jag dock 1min efter honom, kanske inte riktigt den start jag önskat.

Försökte komma ikapp så jag åtminstone hade honom inom synhåll men det blev tvärtom istället. Jag höll ca 315w första 20min, dvs mer än vad jag kan hålla i dryga 2h men jag ville ju närma mig och tänkte att kortdistansaren nog skulle bli trött på slutet av cyklingen, det blev istället tvärtom. Min fart sjönk hela tiden och benen surnade mer och mer. Under sista varvet gick det stundtals riktigt lusigt, troligen pga avsaknaden av cykelträning på sistone.

Ut på löp fick jag betala för den svaga cyklingen. Målet med dagen var att göra en snabb löpning och det hade jag ju inte direkt bäddat för. Det kändes tungt direkt och de negativa tankarna avlöste varandra. Jag var redan här besviken, det skulle inte bli den härliga löpning jag hade hoppats på, istället blev det ett slit i låg fart för att komma igenom halvmaran och fram till mållinjen. Med 7km kvar kom Clas ifatt mig, hade inte en suck att gå med honom så det var bara att acceptera 3:e-platsen.

En pallplats ska man alltid vara nöjd med, så det är jag! Jag hade dock hoppats på mer denna dag. Vill även nämna några av mina klubbkompisar i NocOut som presterade grymma resultat. Tina Fastesson vann damklassen i stor stil före Charlotta Wångblad, Susanne Bornmar var 4:a totalt och vann sin AG, well done!

Nu är säsongen 2014 slut, det har varit en lärorik och speciell säsong på många sätt. Återkommer senare med en summering.

Ha de!
Fredrik

Fina skogar på löpningen i Sala

Fina skogar på löpningen i Sala

Inför Sala Silverman

I morgon kör jag säsongens sista tävling, Sala Silverman. Har inte tävlat där tidigare så det ska bli spännande!

Vägen fram mot detta race har varit lite speciell. Fam Carlén har varit på resande fot mer eller mindre hela tiden sedan SM i Motala. Det har varit turer till stugan, till kompisar i Spanien och nu senast till fjällen. En del löpning har kunnat klämmas in men cykel och sim känns hopplöst ur form just nu. Vi befinner oss för tillfället i Falun så på morgonen var jag uppe på Lugnet och kände lite på vattnet, det gick väl helt ok men jag förväntar mig inga stordåd i morgon. Snackade lite med Oskar Djärv och det känns som att jag leder ursäktstävlingen stort  =) Han klagade lite på krånglande benhinnor men jag kan ju kontra med 1 mån suboptimal träning och en hel vår fylld av skador, hehe.

Hur som helst ska det bli kul att race:a i morgon, ser fram emot att bli trött och verkligen göra mitt bästa. En fråga ni kanske ställer er är “Varför tävlar han om han är i dålig form?” Jo, därför att jag nu kunnat springa rätt så ok, vill se om det går att få ut en lite snabbare halvmara än de 1.30 jag gjorde på Mallis i slutet av maj. Målet är att se att trenden är positiv, att min löpning går åt rätt håll. Om jag lyckas med det i morgon är jag nöjd och kan avsluta den här säsongen fulladdad med energi inför höstens och vinterns grundträning.

Avslutar med lite halvnaket från den fantastiska anläggningen Vålådalen i Jämtlandsfjällen. Här på den slitna friidrottsarenan mitt i fjällvärlden har legendarer som Gunder Hägg och Anders Gärderud tränat. Det var en häftig känsla att springa 400:ar på bana med fjällen som bakgrund, och med den historik som platsen har, väl värt ett besök om ni inte redan varit där! De har dessutom en splojtans ny rullskidbana att njuta av för er som gillar sånt! (och våffelbuffé för 50kr =)

Vålådalen

 

Mallorca Ironman 70.3 race report – det höll!

Här kommer en blogguppdatering i dur, det här inte till vanligheterna nu för tiden =)

5 av proffsen (Eneko LLanos, Ivan Raña, Andreas Raelert, Bart Aernouts och Ludovic Le Guellec) var seedade och hade starnummer 1-5 sen var det i bokstavsordning. I växlingsområdet fanns några ITU-kortdistansställ så efter de seedade fylldes det ut i bokstavsordning så där råkade jag hamna, var ju kul men nästan lite pinsamt att se sitt namn där, jag skulle ju bara köra sim och cykel för att bryta sen.

Havet var lugnt på morgonen så när starten gick var jag beredd på en ganska lugn simning. Jag stod rätt så långt bak vilket i efterhand var ett dåligt val, det blev mycket slagsmål och jag fick simma om och över folk för att ta mig framåt. Upp ur vattnet efter 24:03 var jag på 19:e plats.

Väl ute på cykeln gick det direkt väldigt fort, hade några framförvarande inom synhåll ut mot Pollenca men jag tog mitt egna tempo och stressade inte för att komma ikapp, det gick ändå stabilt över 40km/h så det fick räcka. In i LLuc-backen var planen att köra lugnare än förra året vilket resulterade i att jag tappade en placering men var fräsch på toppen. Vägen hem gick över en ny sträckning med bitvis rätt dålig asfalt. Jag hittade bra flyt och tog 4-5 placeringar in till växling mot löp. Cykeltiden blev 2:23:43, 37,5km/h i snitt, med träningshjul, snabb hoj man har =)

Så var det då dags för löpningen. Det är en helt grym känsla att springa ut på Alcudias gator och strandpromenaden, folk i massor av led som hejar, skriker och ropar. Jag trodde att adrenalinet skulle hjälpa mig igenom de första 2-3km men att det nog skulle göra rätt så ont efter det. Smärtan i hälen kom dock aldrig på riktigt, visst gjorde det ont men inte den skarpa smärtan som jag haft på alla träningspass i år. Jag joggade på i långsam takt och tog ett varv i taget. Att jag bara sprungit typ 10km sen nyår kändes efter 10-12km då jag började bli rejält trött i alla muskler runt höfterna, ryggen osv men jag kämpade på och struntade i smärtan. Sista varvet var en kamp men jag kom till slut fram till sista kilometerna och var HUR GLAD SOM HELST över att nå mållinjen. Jag showade med publiken på upploppet och det kändes nästan som att jag vunnit trots att min tid var urusel och min placering minst sagt blygsam. För mig var det en vinst!

I mål som 26:a i Pro på tiden 4 timmar 25min och 4sekunder, 1 minut snabbare (!) än förra året, så visst har sim och cykel blivit rejält mycket bättre eftersom jag i år sprang på 1.31 mot förra årets 1.24.

Nu väntar lite vila och fortsatt rehab. Om jag kan komma igång med löpträning inom en månad blir det en säsong, annars får jag nog sikta på nästa år för såhär kan man ju inte hålla på och race:a oförberedd.

Nu väntar skönt häng med familjen några dagar innan vi åker hem till Sverige igen, hört att det regnar där hemma? Hoppas sommaren får plats med oss på flyget hem.

Adios!
Fredrik

T1 som en kortdistansare

Snyggaste cykeln i hela det 1km långa växlingsområdet

Misär varehär

Jag läste i tidningen här om veckan att allt fler känner stress och press över alla schyssta solskensbilder och perfekta träningsförhållanden på Kanarieöar, Mallis eller andra varma platser på vår jord. Därför tänkte jag lätta upp alla sinnen med denna bild från dagens misärpass som inleddes i regn och avslutades i snöfall med förlorad känsel i såväl händer som fötter.

Misär på Ica i Norsholm

Misär på Ica i Norsholm

…sa jag förresten att jag har en inflammerad hälsena och en bursit i knät? Det här är lika mycket idrottslivet som solskenet på Playitas =)

Trevlig helg!

Masters-sm 2013, Mustasch-utmaningen!

Nu är det dags att summera årets Masters-SM i simning i långbana (50m-bassäng). Det går 1-2 sek långsammare att simma i 50m jämfört med 25 så jag är väldigt nöjd med att ha persat på alla distanser jag simmat i helgen. Totalt blev det 2 guld och 3 silver.

Många har stöttat min kampanj med att bidra med pengar till testikel- och prostatacancerforskningen för varje medalj jag tog. Corren uppmärksammade initiativet med en liten artikel i dagens tidning, jättekul! Nu hoppas jag att alla fullföljer sina löften och lämnar sina generösa donationer på

https://www.movember.com/se/donate/payment/member_id/8986445/

Stort tack till alla simmare i Lass för en grymt bra helg, och ett ännu större tack till alla som stöttat min lilla kampanj, nästa år har jag nya planera på hur vi tillsammans ska kunna bidra till utrotandet av cancer, oavsett om det drabbar män eller kvinnor så påverkar det alla i vår omgivning.

Ciao!
Fredrik

mastersmedaljer

Ironman Sweden Kalmar – Race report

Kände mig oerhört stark dagen innan start. Vi simmade ett kort pass i simhallen, mest för att hitta känslan och väcka upp kroppen med några fartökningar, känslan var bra, farten var bra och humöret på topp. Djurback hade ett helt TV-team med sig så det bidrog väl kanske också till att man sträckte ut armtaget lite extra =)

Efter simningen checkade jag in cykeln och gick igenom alla rutiner för växlingsområdet, det tog som vanligt lång tid, inga detaljer får lämnas åt slumpen. Sen var det bara att åka hem och “ligga lågt”. Tur det var friidrotts-VM på TV så att man hade något att slötitta på. När Mo Farah vann 5000m tänkte jag stilla “det där löpsteget är ingen i närheten av imorrn”.

19.45 släcktes lampan, tändes igen 04.10, det var dags!

Det blåste en rätt så stark sydlig vind och i den riktningen ligger Kalmar sund helt öppen så det hade piskats upp lite småvågor på de yttre delarna av simbanan. Jag tänkte inte så mycket på det innan start, var ganska lugn och harmonisk. Vi startade 5 min före Age-group och det var aldrig någon trängsel fram mot första boj. Jag hade fin position i klungan men efter första rundningsbojen small det till, två “missade” vågor och jag tappade fötterna framför, simmade medvetet för hårt ett tag för att försöka komma ikapp men lyckades inte så det var bara att hitta mitt egna tempo och mosa på in mot piren. Ut på andra varvet började vi ganska direkt att varva långsammare simmare, det var lite för tjockt med folk in under piren men jag antar att alla hade ungefär samma resa så vi får väl se det som ett moment i tävlingen. Jag var till slut 11:a upp ur vattnet efter mediokra 53.30.

Ut på cykeln tog jag det lugnt, höll koll på wattmätaren och försökte hålla mig till min plan. Näsvik, Bastie och nån mer körde hårt över knölen på bron men jag brydde mig inte om att försöka gå med, ville inte spränga mig som i Motala på SM. Körde sedan helt solo ganska länge i motvinden. Pontus och Jonas B kom ikapp så småningom och låg bakom fram till bron tillbaka mot fastlandet, där sa Pontus något om “fart” när han passerade, sen såg jag honom inte förrän duscharna i Athletes garden (där man chillar efter loppet).

Fastlandsdelen av cyklingen var ingen rolig historia, energin var låg och farten sjönk i takt med energitappet, jag åt och drack men det gick segare hela tiden så det vara bara att vänta in löpningen. Med några km kvar till växling kom Jodie Swallow ikapp oss igen, jag hade passerat henne efter 10mil och höll då betydligt högre fart, så kan det gå.

Ut på löp kändes benen rätt så bra. Även här hade jag en plan och försökte hålla mig till den. Första varvet var ok men det blev bara tyngre och tyngre, när jag passerade 20km tänkte jag att “yes, nu är jag snart i mål”, sen kom jag på vilken idiot jag var, hade ju inte ens gjort halva maran, men jag tror att den dumheten räddar en ibland.

Jag var rätt nere på slutet, visste att jag inte ens skulle göra sub 9 och allt kändes rätt uselt. Med 3km kvar sa Alle Weckfors att jag var 4.e svensk, då steg humöret lite och jag kunde mosa ut det sista in mot upploppet. Väl där kollade jag några gånger så att jag inte hade någon bakom mig sen gick jag upploppsrakan ner och gav slängkyssar till publiken, high-five med speakern och in i mål mot den efterlängtade kramen av Anna. Det blev till slut en 15:e-plats i pro, 17:e totalt på tiden 9.05.39.

Såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag fullföljde trots en tung känsla och oförmågan att orka följa min plan fullt ut. Jag körde helt och hållet som jag tänkt men det höll inte hela cykelsträckan eller hela löpsträckan men det är alltid värt att gå i mål, i år blev jag dessutom 4:e bästa svensk, något jag är väldigt stolt över, och bättre ska det bli!

Det här racet markerar slutet på denna säsong för mig. Totalt skrapade jag ihop 405 poäng i pro-rankingen, det ger mig en plats runt 350 och det är bara 50 som får åka till Hawaii, det krävs typ 4000 poäng för att ta sig dit så om det går 10 ggr bättre nästa år är jag där =)

 

Läger i Tällberg

Sista pusselbitarna inför Kalmar lades förra veckan då DSA körde läger i Falun och Tällberg. Det simmades på Lugnet, cyklades på vägarna mellan Falun och Hedemora samt sprangs i terrängen bland hoppbackar och skjutfält, riktigt fina dagar. Till helgen styrde vi kosan mot vackra Tällberg där vi först körde en sprinttävling på fredagskvällen, jag kom 2:a efter Nils Svensson Sthlm City tri som vann efter att ha utklassat mig på andra varvet av löpningen. Vi fick både ta emot pris av Hockeylegenden “Honken” Holmqvist som även bodde på samma hotell så vi småsnackade lite under helgen, mycket trevlig man.

På lördagen simmade vi open water i Siljan och sen sprang vi hela eftermiddagen. Först 1h terränglöpning som avslutades vid starten för Tällberg Halvmarathon så vi skarvade på med att springa det loppet för att verkligen ladda för Hotell Långbers grillkväll. Jag sprang hela löppasset som en progressiv distans så på slutet tog jag många placeringar och var 14:e i mål. Placering och tid var egentligen oviktigt men det blev ett riktigt bra pass på totalt 34km och med ett bra kvitto på att orka springa “fort” sista 5km.

Söndagen var tung, inte på grund av grillkvällen utan mer pga man har så sjukt starka träningskompisar. Jonas B, Jonas Djurback och jag skulle cykla 20-milare tillbaka till Falun via Edsbyn och det hela urartade i nån sorts vansinneskörning där Djurback mosade mil efter mil i riktigt hög fart, var man inte trött tidigare så blev man det absolut då.

Nu börjar toppningen inför Kalmar. Less is more, vila och finslipa.

Stort tack till Tomas som fixade ett sånt fint läger. Tack till Hotell Långbers, Leksands OK för fina tävlingar och Axa för den stora lådan goda kolhydrater som jag vann i sprinten.

På plats i St Moritz

Vilket grymt ställe vi landat på! Igår kväll kom vi fram till St Moritz efter en lång resa med bil, flyg, tåg och buss. Vi kom fram lagom till middagen på det vandrarhem vi bor på. Helt ok standard och en utsikt som man inte kan se sig nöjd på.

tester

Idag har vi simmat ett lugnt pass. Jag och Jonas övade att vara testpersonal på Joel och Stefhan som körde tester med laktat, puls, borg osv. Tanken är att vi ska köra tester i löp och sim varje vecka för att se hur kroppen svarar och hur värdena ev ändrar sig. Efter simpasset cyklade Jonas och jag sväng längs med den “platta” vägen i dalen, ett riktigt njutarpass i solen med berg och glaciärer som bakgrund.

Ikväll blir det en timme i löparskorna och sen tillbaka till middagsbordet. Livet är enkelt här.

Må gott!
Fredrik