Archive for the ‘ tävlingar ’ Category

Kanallöpet Race report

Oj det var stelt innan start idag. Höften satt lixom ihop på sätt som den inte ska sitta ihop. Mjukade lite på den gamla löparbanan i Ljungsbro men kroppen var inte sprudlande direkt.

När starten gick gled Jonny Björk och Gabriel Sandör iväg direkt, ruggigt snabba killar! Vi blev en liten klunga bakom och efter 2km var det några till som provade lyckan och kastade loss från vår grupp som hade hittat in i en fin 3.45-fart. Vi rullade på ganska fint med 5 man i klungan fram till 10km som passerades efter 38.25. Vid vätskekontrollen här stod coach Johan oväntat vid vägkanten, kul att se! Jag drog min medhavda Liquid och den sparkade verkligen fart på kroppen. Vår klunga sprang något långsammare under ett par km och till slut bestämde jag mig för att testa att komma loss, vi hade då tillryggalagt 16km och när ingen hängde med mig blev jag både glad och lite rädd, ensam i 5 km, huvva!

Det gick dock vägen och jag gick i mål som 6:a på 1.21.44. Hade kanske hoppats på att göra under 1.20 även om det inte fanns något uttalat tidsmål. Jag är supernöjd med dagen och hur jag disponerade loppet, ett bra kvitto på att kroppen tål 3 tuffa race på 4 dagar. Nu laddar vi om, imorrn ska jag rulla 4h på tempohojjen, ny-kittad med Adamo-sadel från Lewa sport.

Ciao!

Alboga och Terräng-SM

Denna vecka har alltså innehållit 3st löpartävlingar, allt för att få upp lite fart i påkarna. I onsdags sprang jag Albogavarvet, ett tufft terränglopp som dagen till ära var ännu tuffare pga regn innan och under loppet. Lerigt och geggigt men väldigt kul och bra träning, gick i mål som 5:a på tiden 19.35.

I lördags drog terräng-sm igång på Stångebrofältet i Linköping. Banan hade inte hunnit torka upp så det var mjukt och sugande, de korta och branta backarna blev verkligen utslagsgivande. Startfältet var nog bland det starkaste Sverige kan mönstra. “Musse” saknades men utöver honom var det inte många som inte var med i Linköping denna helg.

På lördagens 4000-meterslopp var öppningen stenhård. Jag sprang första km på 3.15 och var då i stort sett sist. Totalt blev det 14.10 för mig i mål, det räckte till en 42:a-plats av de 49 startande. Söndagens race var 12 000m på samma bana, idag  var öppningsfarten något lägre vilket gjorde att loppet kunde disponeras mycket jämnare. Jag passerade 4000m snabbare än igår och hade ca 36.15 efter 10k (mitt pers på kontrollmätt bana är 36.53). Gick till slut i mål på 43:28 (3.37/km i snitt), väldigt nöjd med det!

Adil Bouafif var helgens dominant när han vann både lördagens och söndagens tävlingar. Stort grattis till Cissi Kleist som tog brons på damernas 8000m, välförtjänt och imponerande!

Dags att dra till simhallen, löparna får vila ikväll, vi triathleter jobbar vidare.

Höstmilen race report

Fler bilder på NocOut.se Facebook-sida

Fler bilder på NocOut.se Facebook-sida

Jädrar i min lilla låda vad det var tufft idag! Så här i början av grundträningen handlar mycket om låg intensitet, bygga hållfasthet och träna med marginal till tröskel och max, idag var det allt annat än marginal. Johannes var taggad så att han enligt egen utsago hade på gränsen till ståfräs innan starten skulle gå. För oss handlade mycket om vår kamp, det fanns bara två löpare i skogarna denna dag.

Öppningen på loppet blev (precis som väntat) stenhård, vi sprang första kilometern på 3.19 och det var gott om folk framför oss. Tempot bedarrade något men efter 3000m hade vi 10.19 (3 sek från mitt pers inomhus) så det gick ju REJÄLT mycket för fort för min kapacitet. Detta kände nog både Johannes och jag så när Johan G gick iväg med IKHP-löpare tog vi ett något lägre tempo följande 2km fram till backen. Väl inne i backen la Johannes inte mindre än två spyor och försvann sedan iväg, vi gick både väldigt hårt och här nådde jag dagens högsta puls, 178 slag. Resten är inte mycket att orda om, Johannes gled sakta ifrån och vann med 19 sek. jag är nöjd med att ha fått ut det jag hade i kroppen idag, hatten av för dig Johannes, you the man!

Till slut blev det en 21:a plats på tiden 40.21, snitthastighet 3.52/km, snittpuls 170, maxpuls 178.

Kul och imponerande med så många duktiga löpare till start! Och kul att få springa ett så anrikt lopp, fick på eftermiddagen reda på att min far sprungit loppet på 70-talet, behöver jag säga att det gick fortare på alla sett på den tiden? =)

Ikväll har jag varit och simmat med LASS, vi körde ett intensivt sprint-pass med bla 2 tidtagningar, 50rygg och 50fr. Rygg-starten var det sämsta som skådats i en bassäng men simningen höll hyfsat så jag gjorde ca 35sek. På 50fr var starten ännu sämre, tappade glasögonen och simmade blind in på 29,5, en dryg sek långsammare än vad det borde blivit men ändå ett väldigt kul pass!

Trevlig kväll!

Inför Höstmilen

Något “Race ready” är det inte tal om inför morgondagens Höstmilen. Träningen rullar på och det sker ingen smyg-toppning inför den stora drabbningen. Jag ska väl erkänna att det inte är helt lätt, när man ska tävla vill man ju känna sig redo, stark och taggad. Nu är jag nog bara taggad =)

Ska bli väldigt kul att tävla även om jag inte förväntar mig några stordåd. Motståndet är tuffast tänkbara så även om det säkert är fler som befinner sig i början av grundträningen kommer det bara vissla till när starten går imorrn. Jag är nöjd med en topp30-placering som det ser ut just nu. Till start kommer stora delar av eliten från regionen men även mer långväga gäster som Kristian Algers(6:a på Lidingö, 1.44)  och Oskar Svärd (Vasaloppsvinnare, 32.30 på 10k), de grabbarna lär man inte se skymten av innan prisutdelningen men det lär nog finnas gott om folk att tampas med lite längre bak i fältet.

Loppet är 10,6km, först 5k platt sen en liten backe och resten i terräng, trevlig bana som lär svida rejält i både ben och lungor. Jag säger redan nu att min snittpuls kommer vara 171 slag, imorrn lägger jag ut pulskurvan så får vi se.

Shabba!

Ö till Ö – Race report

Nu sitter jag hemma i trygga Linköping med en Resorb i glaset och plitar på detta långa inlägg som ska försöka att förmedla lite av allt det fantastiska, underbara, svinjobbiga, otäcka och oförglömliga jag varit med om senaste dygnen.

Team NocOut.se, startnr 32 hade rum nr 336 på det väldigt fina Seglarhotellet i Sandhamn. Det kändes inte riktigt anpassat för skitiga multisportare och triathleter när vi anlände på måndags-eftermiddagen. Uteserveringens öltapp stod kvar och poolen var inte övertäckt ännu, knappt att de sista Bratsen hade lämnat stället.

Vår vistelse på Sandhamn började med check-in, vi fick gå igen några olika check-points för att visa upp obligatorisk utrustning (visselpipa, kompass, våtdräkt, första förband mm), få ut en rumsnyckel, hämta ut en goodie bag med nummervästar, badmössor, chip och annat. Väl inne på rummet påbörjade vi direkt de sista förberedelserna, och det var inga små detaljer kan jag lova! Vi tog fram saxen och klippte av våtdräkterna under knäna och vid armbågarna. Jag sparade en lite lapp som hängde löst över knäna, tänkte att den kunde vara bra att ha när man skulle släpa sig upp på klipphällarna. Senaste väderrapporten visade på friska vindar (ca 10ms) soligt och varmt. Vattentemperaturen var “varma” 14-16 grader så att klippa våtdräkten och köra i enbart badbyxor under kändes helt rätt.

Även om hotellet kanske var en smula för fint för oss så var middagen helt enligt vad man kunde förvänta. Vi åt pasta och köttfärsås på det härliga, traditionella “pastapartyt” som verkar föregå alla svenska uthållighets-evenemang.

Efter middagen tog vi på oss all utrustning för att se att allt satt som det skulle. Det kändes bra. Mycket bra. Vi gick och la oss vid 21-tiden och sov nästan 7 timmar innan kl ringde 04.15.

Race day!

Frukostbuffén var enorm! Maten hade tagit slut några år tidigare och det var uppenbart att hotellet inte tänkte låta det hända igen. Mange och jag åt en lagom stor frukost, enbart mat som vi visste att våra magar lätt kunde hantera, inga konstigheter.

Vi visste att starten kunde gå nån gång mellan 0550 och 0615 beroende på om det låg några stora fartyg i fjärden vi skulle passera direkt efter start. Tävlingsledningen hade samband med fartygen och försökte få iväg oss så nära 0600 som möjligt, det blev nästan på minuten start kl 06.

Längst fram åkte en fyrhjuling som ingen fick passera, den körde FORT så fältet blev utdraget direkt på första löpningen. Vi joggade med i bakre delarna av fältet och gjorde oss ingen större brådska. Småsnackade lite med Marcus Hultgren och Jonas som körde ihop, träffade två killar som vi käkat frukost med, härlig stämning i fältet!

I vattnet och ut på första simningen! Vi visste att den var lång, de skämtsamma meningarna från “uppvärmnings-kilometrarna” från hotellet till stranden var borta, nu började allvaret. Jag tog täten och Mange låg på mina fötter. Vågorna var ganska höga så vi höll lite höger för att simma nära några skär som jag trodde kanske kunde ge lite lä. Det visade sig istället att det skulle bli grunt, så pass att vi en gång fick ställa oss upp och kravla oss fram istället för att crawla fram. Simsträckan var 1,65 km och vi var runt 20:e lag upp ur vattnet av de 96 som kom till start.

Första löpningarna var nästan uteslutande i obanad terräng. En snitslad bana ledde oss fram genom skog, över berg och längs stränder. Vi sprang om några lag på löpningarna men tappade tillbaka placeringar på simsträckorna. På 5:e löpsträckan som var dagens första lite längre sträcka fick vi in ett riktigt bra flyt och tog några placeringar, så höll det på över de första 11 löpsträckorna, efter det var det dags för det som skulle bli dagens stora snackis…provet…Mörtö till Mörtö Bunsö, 1400 meter simning med Östersjöns fulla kraft rakt i sidan, inte en ö som dämpade det moder natur slängde mot oss. Alla simningar var utmarkerade med en gul stor flagga som visade vart vi skulle gå upp, vi såg en liten jäkla post-it-lapp i horisonten, tittade på varandra och undrade om det verkligen var ända dit vi skulle? Inget att tveka på, ut i fjärden bara! Vi simmade, simmade och simmade. Ibland var det svårt att hålla koll på varandra eftersom vågorna var meterhöga och vissa stunder såg man inte land åt något håll. Rätt var det var befann man sig uppe på en våg och kunde skymta “post-it-lappen” som inte direkt kommit närmare. Efter 30 minuter i det kalla vattnet började jag bli rejält frusen, vi hade fortfarande bedömt 300-400 meter kvar och ju närmare land vi kom ju starkare blev strömmarna. Jag försökte ligga precis framför Mange som kämpade urstarkt i den gropiga sjön, i så höga vågor är det dock svårt att hjälpas åt, man kan bara bita ihop och pusha framåt.

När vi äntligen nådde land var vi först glada för att ha klarat det, “fy fan” sa vi samstämmigt och tittade upp mot klippan. Där låg Roger Sjösten med armarna runt sin kompis som bara skakade och skakade av kyla…mycket otäckt. En tjej bredvid försökte få tag i en läkare. Vi frågade om vi kunde hjälpa till med något men Roger bara skakade på huvudet och sa åt oss att fortsätta, få upp värmen. Vi hittade en låda med Twix uppe på berget så vi greppade 2-3 st var och sprang den korta löpningen ner mot nästa sim så fort vi bara kunde. Efteråt fick vi höra många skräckhistorier om den här fjärden, huvva!

Väl uppe fick vi som sagt bara springa 2,5 km innan det var dags igen, denna gång bara en smal passage på 250 meter men det räckte för att börja frysa igen. Mange hörde hur mina tänder slog ihop när jag skakade i hela kroppen medan vi sprang. Nästa löpning var 1,7km och efter det var det åter en stor fjärd som skulle besegras…enligt Mange ska jag ha sagt något desperat innan vi gick i vattnet igen för ytterligare en kilometerlång simning, jag själv kommer inte ihåg det alls, tycker jag var vid gott mod trots kyla och en mindre dos dödsångest =)

När de här passagerna hade klarats av blev löpsträckorna längre och simsträckorna kortare. Vi hade hållt på i gott och väl 7 timmar nu, allt rullade på fint och vår löpfart blev högre och högre. Vi befann oss nu på Kymmendö och närmade oss med stormsteg Ornö och dagens längsta löpsträcka, 16km!

Innan passagen ut till Ornö dök Correns reportrar upp vid en vätskedepå, kul med lokal bevakning av tävlingen! Jag snackade några snabba ord med Peter från Corren medan Mange fyllde på vätskeblåsan som han hade innanför våtdräkten. Väl ute på Ornö var vi sammanbitna, peppade och sprang med lätt steg över stigarna, jag började bli trött men Mange var urstark på löpningarna, han peppade mig för att hålla uppe löpsteget och eftersom han är den klart starkaste löparen av oss två var det jag som fick styra farten. Vi hade en liten taktik där Mange bestämde ett riktmärke i varje backe som vi sprang fram till, efter det gick vi med snabba steg resten av backen för att hålla mjölksyran borta, det jävliga var att Manges riktmärke flyttades längre och längre upp i backarna, till slut var vi två steg från toppen innan vi saktade in. Det blev ganska komiskt när Mange hade sett ut “nån-form-av-konstigt jävla-träd-på-vänsterrsidan” som låg precis 10 m innan toppen på en brant grusvägsbacke, ett skratt kanske också motverkar mjölksyra? Från Kymmendö till slutet av Ornö tog vi 3 placeringar och låg nu 7:a, vi hade två lag precis runt oss så det var bäddat för en fin fight in mot mål. Vi hade till och med näst snabbaste tid de sista 6km av Ornö, bara segerlaget var snabbare.

De sista simningarna var helt galna, det var korridorer med riktigt strömt vatten, Östersjön pressades in i kanalerna och vi fick verkligen ta i för att komma över och spolas upp på klipporna, några stilpoäng för landstigningarna fick vi inte, det vara bara att vänta in rätt våg och åka med upp på land.

Vi hade lag Sandhamn med duktiga simmarna Jonas och Staffan bakom oss, vi visste att vi sprang betydligt bättre än dem så vårt mål var att komma ifatt Runner´s-Jojje och hans lagkamrat som vi slutet av Ornö var jämsides med oss. Nånstans hittade de dock så mycket krafter att vi aldrig såg dem mer innan mål, och egentligen spelade det ingen roll, vi var nära mål och hur nöjda som helst! Vi höll fint tempo och sprang lätt och ledigt in mot Utö, några spontana ryggdunkningar och kramar in mot mål, “fy fan va grymma vi är!” Tårarna var nära i sista backen upp mot Utö värdshus, vi gick in över mållinjen som 7:e lag efter 10 timmar och 50 minuter, händerna i luften och alla lyckokänslor man kan uppleva på en och samma gång, helt fantastiskt!

Vi fick en stor kram av tävlingsledaren Michael Lemmel som välkomnade alla lag i mål, därefter stod Jonas på tur och många fler kramar och high-fives blev det under kvällen. Det var en härlig stämning på Utö, alla var glada av att ha klarat eller överlevt Ö till Ö. Vi träffade Roger och hans kompis Filip som nu var varm och pigg igen, Min släkting, Christian Pettersson tävlade tillsammans med Peter Rejler (numera känd för att ha utmanat alla Sveriges börs-VD.ar i valfri sport) de tvingades tyvärr bryta efter 1400m-fjärden men kommer garanterat tillbaka nästa år för revansch! Efter några timmar kom första damlag i mål, de fick heroisk hjälp på sista simningarna av Henke Montelin och Klas Sjöström, ena tjejen i laget var helt slut men fick hjälp av sin lagkompis och de två grabbarna. Som tack för sportsmanna-andan fick Henke och Klas en startplats till nästa år, straff eller pris? =)

När vi gick ombord på färjan imorse ringde P4 Östergötland och intervjuade mig, den intresserade kan lyssna på klippet på deras webb. Correns reporter och fotograf gjorde en finfin-artikel om tävlingen och det fantastiska segrarlaget, all respekt och beundran till Antii och Björn! En kort version och några bilder som Corren tog finns här. Missa inte heller TV4 sport måndag 19:e sep kl 22, då sänds ett längre inslag om tävlingen.

Tack Mange för härligt samarbete och tack alla som hört av sig innan och efter loppet, ert stöd betyder som vanligt väldigt mycket!

Nu tar jag en liten viloperiod, ingen träning på två veckor. Bloggen är dock igång som vanligt så håll utkik efter nya inlägg!

Ta hand om er!

Dagen innan avfärd

Imorgon bär det av till Stockholm för “lagsamling” med Mange. Alla prylar ligger nerpackade i väskan och stooora matlådan är fixad. Ska bli otroligt kul att komma upp till Stockholm, träffa Mange och Jonas (och vår värd Kristin), njuta av det fina vädret och bara ladda ladda!

Detta blir mitt sista inlägg innan avfärd, ni som vill hålla koll på loppet kan göra det via www.otillo.se, det finns även live-betting via betsafe. Vill ni spela går ni in på https://www.betsafe.com/setfilter.htm?compid=17145

Trevlig helg, vi hörs efter måndag!

Ibland blir det inte som man tänkt…men bra ändå!

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Men planer är väl till för att ändras, eller hur?

I lördags kl 10 gick starten i Kraftloppet, NocOut.se hade tre lag till start och min uppgift för dagen var att som lagledare leda herrlaget mot nya framgångar, dessutom skulle jag springa sträcka 2 i nämnda lag. Johannes Nilsson öppnade på den drygt 4km långa första sträckan. Den gick från Arena Grosvad i Finspång ut till Lotorp där jag stod och väntade. Vid växling hade Tjalve drygt 30 sek ledning, LiTHe Vilse låg tvåa, 8 sekunder för vårt lag som då växlade som 3:a.

Smeegoool!

Smeeagoool!

Jag gick direkt ifatt LiTHe Vilse-löparen, stannade bakom för att känna av farten och tyckte det kändes ok så jag klev om och förbi. Tjalve hade Markus Grönroos så jag hade inga som helst planer på att ta fler placeringar, bara göra en fin sträcka. Första km gick på 3.30 och det kändes bra. Jag höll ett fint steg ytterligare en dryg km men sen började det bli jobbigt, tempot sjönk och under km 4 var jag uppe i km-tid 4. Höften gjorde ont, ryggen gjorde ont och benen gjorde naturligtvis ont. Jag kämpade mig in till växlingen efter 7,2km med en snitthastighet på 3.48min/km och växlade till Stefan Wass som tog över och försvann med sitt fina, höga löpsteg. Här tog jag nog beslutet som förändrade helgen, att INTE starta i Stockholm Triathlon…Kalmar sitter i, det var bara att inse faktum.

Stefan löpte på fint och gick ifatt och förbi Tjalve, Franson Consulting hade en duktig löpare som förde deras lag upp i ledning fram till Igelfors. Där tog vårt ankare Andreas Lunken Lundqvist över och gled ifrån i 3.17 fart, utrymmet till bakomvarande lag var över 2 minuter när Lunken slaktat sina dryga 5km. Mats W, Johan L gjorde finfina sträckor och vi ledde med 2 minuter när Johan Gustafsson tog över stafettpinnen och påbörjade sin första av två sträckor. Johan höll fantastiskt fint tempo över 15km kuperad terräng och drygade ut vår ledning med två sträckor kvar. Alle sprang sträcka 9 från Barketorp till Sonstorp och hade en riktig elitorienterare i hasorna. Trots en mycket stark insats av Alle var vår ledning bara 100m när Lunken åter hade snörat på sig skorna för att attackera de sista 12km in mot målet i Finspång. Bakom Lunken rusade Eric Liljeqvist iväg i 2.50-fart, Lunken gjorde ett tappert försök att gå med och sprang första 2km på 6.11 (!!!) men fick ändå släppa lucka. Vilken insats!

Franssons inhyrda legosoldater slog oss med 3 minuter men vår insats känns ändå som en seger. Att göra ett sådant lopp med enbart medlemmar är sjukt starkt tycker jag! Nästa år kommer vi tillbaka, 15 minuter snabbare och har en lika härlig dag i Finspångs-skogarna! Stafett rules!

Stort grattis till NocOut’s mix-lag som tog en övertygande seger! Grattis även till damlaget som gick in som två efter Tjalve, nästa år vinner ni!

Som sagt, kroppen var inte redo för Stockholm så jag bestämde efter mycket velande att avstå. Det hade ju varit såååå roligt att tävla idag men ÖtillÖ går om 14 dagar och det känns betydligt mer viktigt för mig. Grattis David Näsvik som tog en fin bronsplats i Stockholm bakom Horst Reichel och Pedro Serrano Vazquez, olé!

Må gott och träna smart!

Kraftloppet och AXA Stockholm Triathlon

100 m innan mål på Kraftloppet 2010

100 m innan mål på Kraftloppet 2010

Imorgon går Kraftloppet i Finspång, en riktig klassiker i Östgötaskogarna! Några galningar (däribland Jonas Schedin) springer alla 72km själva, men det mer normala sättet att attackera distansen på är i stafett-form. 35 lag är anmälda i Herr-stafetten, för seger brukar det krävas en snittfart runt 3.20-3.30 över de 10 sträckorna och NocOut.se har ett riktigt starkt lag som mycket väl kan leverera tider i de regionerna. Jag springer en av sträckorna, avslöjar inte vilken =) NocOut har 3 lag till start, ett Herr, ett Dam och ett Mix, helt galet att klubben lyckas mönstra 30 starka löpare och då står det ändå folk på reserv-kö som vill springa. Det kommer bli en episk lördag!

Direkt efter Kraftloppet åker Anna och jag upp till hufvudstafden för årets mest hypade Olympiska triathlon. AXA Triathlon mitt i Stockholm kommer bli hur kul som helst! Ingen drafting i tävlingsklass passar mig finfint! Det ska bli fantastiskt att få ta i igen, hoppas att kroppen svarar för jag kommer inte hålla tillbaka något, speciellt inte på cykelsträckan! Tävlingen har ett fint startfält med bla förra årets Kalmar 1:a David Näsvik, 5:an från Ironman Mallorca Horst Reichel (tys),  från hans team startar även Pedro Serrano Vasquez, fd spansk mästare …många länder finns med i startlistan så en topp 10 kräver nog en fullträff.

Dagens LYYYCKA TILL går till Federico, Kalle , Henrik mfl som i helgen kör det legendariska Randonné-loppet Paris – Brest – Paris, det går även till Mattias och Maria som imorgon kämpar sig in i dag två av BAMM, Björkliden Arctic Mountain Marathon. Tänk vad mycket skoj det finns att göra i idrottsvärlden!

Trevlig helg!

Challenge Copenhagen

Man kan säga att både Mange och Jonas misslyckades i Köpenhamn, Jonas däckade efter 3 mil av löpningen och Mange missade 9 timmar med 5 sek. ELLER så kan man hylla dom som de hjältar dom är! Mange vann sin age group, sprang maran på 2.58 och njöt av hela upploppsrakan, tider under 9 timmar kommer han att göra resten av sin karriär så det är ingen brådska. Jonas hade ledningen i sin age group och satsade stenhårt, gjorde sin livs bästa simning och höll mycket fint tempo på löpningen fram till vätskebristen var ett faktum. J hade kunnat göra 8.45 i helgen det är helt tydligt. Det var ju bara en tävling, det kommer fler.

Stort grattis grabbar till finfina insatser!

Nämnas bör också Björn Andersson som länge ledde loppet, han simmade snabbare än världsrekordet och snittade 46,5 första 3 milen, gjorde hela cykelsträckan på 4.19…Swedish power house!

Kalmar Järnman – Grävde djupt idag

Det mentala lugn som jag tycker mig ha haft under veckan var som bortblåst när vi kom ner till Kalmar på fredagen. Jag var stingslig och nervös, kände mig orolig för det mesta, ville verkligen bara att klockan skulle vara 7 på lördagsmorgonen och att starten skulle gå så man fick börja att ta i nån gång. Fredagen var fylld av förberedelser, pre-race meeting, inspektion av simbanan, etc etc.

Super-Anna på minitri

Super-Anna på minitri

Anna körde minitriathlonet på kvällen och gjorde det väldigt bra! Hon blev 3:e dam i hela tävlingen och det är ett väldigt stort startfält, tror det var ca 160 damer som kom i mål.

Jag sov ganska bra ändå natten mot lördag, nästan 6 timmar vilket ju är helt ok med tanke på att klockan ringde kl 04.05. Vi lastade in allt i bilen, käkade en stabil frukost och begav oss till check-in. Jag hade startnummer 10 vilket innebar att jag stod i “elitstället” närmast cykel-ut i växlingzonen. Det är en liten fördel att springa så kort sträcka som möjligt med cykeln i växlingsområdet, dessutom hade vi bara platser åt ett håll på vårt ställ, övriga hade cyklar åt vardera håll, om lott så att säga. Jag följde sedvanlig procedur för att lägga i ordning allt, hängde upp cykeln, satte i skorna med gummisnoddar, la hjälmen öppen på styret, lade fram löparskor, keps, värktablett, liquid, kompressionsstrumpor och annat som skulle hjälpa mig genom dagen.

Phelps-stretchen inför start

Phelps-stretchen inför start

På väg mot simstart fick jag vaden uppmärkt med en stor 1:a och en lika stor 0:a, passerade baja-majan och ner till Kattrumpans badplats för insim och sista förberedelserna för start. Vattentemperaturen var behagliga 18,5 grader, det hade varit 21 dagen innan vilket ju är på gränsen till varmt när man simmar i våtdräkt. Jag var klar med uppvärmningen vid 06.45 så jag placerade mig längst fram, längst ut till höger. Där stod även Erik Strand, Ted Ås och några övriga av favoriterna för dagen. Jag ställde mig bakom Erik, räknade med att han skulle försvinna iväg ganska snabbt när starten väl gick, så blev det också.

Efter nationalsång, applåder och omfamningar av diverse triathlon-kompisar var racet igång. Jag fick en behaglig resa ut mot första bojen, ingen större trängsel. En kille som låg bredvid mig envisades med att simma snett så jag fick tränga honom lite för att inte behöva simma omväg, till slut tröttnade jag på det och la på bensparken rejält för att komma om. Efter det var det lugnt och fint hela varvet runt. Jag tappade en del placeringar men tyckte att jag höll den fart jag kunde så det var inte mycket att göra åt. Simsträckan gick på 57:55 vilket var några minuter långsammare än jag hoppats, men jag var bara dryga 6 minuter efter Erik vilket ju är ett gott resultat tycker jag.

Växling till cykel gick hyfsat. Jag tog av mig våtdräkten på kajen och sprang med den i händerna in mot växlingsområdet. Jag tog på kompressionsstrumporna redan här eftersom att de ändå skulle på nån gång under dagen, total växeltid blev 1.57.

Varvning efter 60km. Foto: Timo Airikka

Varvning efter 60km. Foto: Timo Airikka

Ut på cykeln fullkomligt flög jag fram. Jag tog några placeringar redan ut ur Kalmar och fortsatte att plocka hela vägen fram till vändpunkten. Jag var 18:e upp ur vattnet men hade bara 4 pers framför mig efter de första 30km. Tillbaka in mot Kalmar tog jag en placeringen till och låg 4 efter första varvet. Jag hade snittat dryga 39km/h och det kändes att benen fått jobba. Ut på andra varvet slog jag av lite på tempot men benen kom inte tillbaka, sänkte ytterligare men det blev bara värre och värre, försökte att äta och dricka men det var inget som funkade och till slut blev cykeltiden mediokra 4:51, jag hade hoppats på åtminstone 7-8 minuter bättre än så. Sista halvan av cyklingen tappade jag många placeringar när Oscar Olsson, Björn Englund m.fl. passerade.

Växling till löp gick riktigt fort, tog en värktablett för att lindra lite av den smärta som väntade, greppade kepsen och liquid:en och gav mig iväg. Växlingen tog 1.01.

Löpningen gick konstigt nog bra inledningsvis. Jag trodde att jag skulle få stora problem eftersom benen surat ihop så rejält under cyklingen men ut mot vändpunkten efter 7km kändes det bra. Christian Malmström kom ikapp och det gav nog lite extra energi att få lite draghjälp av en så duktig löpare. Jag orkade inte hålla honom mer än någon minut men det fick i alla fall upp farten lite. Kanske lite för mycket eftersom jag under 2:a varvet hamnade i lite av en kris. Hittills hade jag joggat igenom depåerna och druckit i farten, nu stannade jag och vräkte i mig vatten, cola och chips. Lite energi kom tillbaka men jag beslutade för att fortsätta att fylla rejält i varje depå. Det är bara ca 1,5 km mellan depåerna så efter ett tag var jag back in business hyfsat igen. En sträcka på banan var det långt mellan depåerna och även ganska öppet och soligt, jag misstänker att det var denna bit som knäckte mig. Jag pratade med Ted Ås efteråt som sa samma sak, även han hade en rejäl dipp på löpningen. En till depå där ute sätter vi upp på önskelistan till nästa år!

Mot mål. 9 timmar 16 minuter, 11:e plats

Mot mål. 9 timmar 16 minuter, 11:e plats

På sista varvet stod Mats Wiklund uppe vid vändpunkten, han peppade stenhårt och skrek ut att SKIT I SMÄRTAN, LÅT INTE BENEN BESTÄMMA! Så gjorde jag och lyckades få upp lite mer fart i benen, passerade Olle, Marcus och Sthlm City triathlon som också peppade grymt bra. Christian Hallsten sprang med en bit och berättade att jag hade en löpare med betydligt sämre steg bara minuten framför, 6 KM KVAR ATT JOBBA PÅ NU FREDRIK, KOM IGEN! avslutade Christian. Jag gav verkligen allt men lyckades inte ta någon placering. Sprang in på upploppsrakan mot en 11:e plats med hela den underbara NocOut-klacken på sidan, en härlig känsla att passera mållinjen och låta benen stanna av, det var färdigt! Oscar Olsson och mamma var ungefär lika snabba i att gratulera mig, som vanligt en underbar stämning bland alla triathleter. Gratulerar tillbaka Oscar! Bästa cykeltid och en 6:e plats imponerar stort!

Jag vet att det finns mer i kroppen än de 9 timmar och 16 minuter som jag nu landade på men idag var detta vad jag kunde gräva fram ur energidepåerna. När man gjort en Ironman måste man vara nöjd, låta kroppen njuta och verkligen se till de saker man gjorde bra. Så jag är väldigt stolt över att jag vågade satsa, att jag stora delar av loppet tänkte positivt och rätt, att jag lyckades hålla ihop löpningen trots dippen osv, det finns alltid mycket positivt att ta med sig. Visst kunde jag nog ha disponerat bättre, gått mer på klockan och verkligen tränat in mig på en viss fart, inte gått på känsla osv. Det finns saker att jobba på och det är ju tur det! Nästa år blir Kalmar troligen officiell Ironman-tävling och då är jag redo: SUB 9

Grattis Pontus Lindberg till välförtjänt SM-guld! Och grattis Andy, Daniel, Kevin och Mattias från NocOut.se som alla är nyblivna Järnmän! Lika stort grattis till alla andra som fullföljde, Anna Pernestål med sin krånglande fot tex. Vilka hjältar det finns!

STORT TACK för all pepp och hjälp under dagen! Ni vet vilka jag menar =)

Mina tider:

Sim 3860m – 57:55

T1 – 01:53

Cykel 180km – 4:51:19

T2 – 01:01

Löp 42km – 3:24:48