Archive for the ‘ tävlingar ’ Category

Väggen i Motala – Race report SM Långdistans

Det var dagen jag väntat så länge på, benen kändes hur bra som helst och stordåd skulle uträttas. Riktigt så blev det inte.

När starten för simningen gick tyckte jag att tempot var normalt, ingen direkt rusning, ändå gick 2 grupper iväg och jag köttade verkligen för att gå med på fötter men klarade inte av farten. Tog istället mitt egna tempo och tänkte att jag säkert skulle få med mig någon som kanske ville samarbeta. Så blev det inte, jag blev helt isolerad och simmade 3700m själv. På andra varvet var det riktigt svårt att navigera när gruppen framför gled ifrån längre och längre, de hade ju en kajak och sikta på, jag hade bara bojarna som var väl långt ifrån varandra. Jag tappade 2,5 minut andra varvet och var 4 min efter upp ur vattnet. Ändå nöjd med det!

Ut på cykeln var det rätt så hetsigt med vägbulor, bilar, trafikplatser att hantera. Adrenalinet pumpade och jag såg KJ svänga av den lilla “tarmen” innan vi svängde upp mot Lemunda. Jag gick jämnt med täten första varvet och kände att jag tog i hårt men hade gott självförtroende och trodde att det skulle hålla. Efter varv 2 hade dock mjölksyran gjort sitt och hur mycket jag än sänkte tempot så hjälpte det inte. Klungan med Näsvik, Jonas B, Patrik N mfl flög förbi mig, Näsvik skrek att han hade lucka och att jag skulle hänga på, inte en chans…inne vid langningssträckan stannade jag och pratade med Tomas. jag var helt slut, gråtfärdig av besvikelse men vi beslutade att jag skulle rulla igenom för att känna på löparbenen. Ute på det sista varvet kom Erik Strand ifatt mig och vi var nog både lika slitna ungefär så vi kunde peppa varandra lite. In mot varvning kom vi ifatt Jonas B som hade knäproblem så det var vi 3 ut på löp.

1049143_10151712791786054_1875864383_o

Inledningsvis kändes löpningen inte alls bra, hade kramp i framsida lår men stapplade på. Efter några km släppte det och jag höll skapligt tempo upp till 15km sen hade jag ömsom håll ömsom kramp hela vägen till mål. Sista km sprang jag på raka ben eftersom det helt enkelt inte gick att räta på dem med krampen. Det såg nog rätt så roligt ut på upploppet men det bjuder jag på =)

Ändå oerhört nöjd med att ta mig i mål, och en topp 10 blev det ju även om jag gärna hade gjort det på ett annat sätt. Det positiva jag tar med mig är en helt ok simning, lärdomen om att inte trycka så hårt inledningsvis på cykeln. Visst är jag besviken men samtidigt mer taggad än någonsin för Kalmar Ironman. Det ska bli grymt kul och jag ska göra det bra, köra smart och njuta av dagen. Den här dagen i Motala var det jobbigaste jag gjort, värre än någon Ironman, värre än Ö till Ö men jag lärde mig mycket inför framtiden så det är bara att komma igen!

Nu väntar 2 väldigt lugna veckor innan uppladdningen för Kalmar. Kravlös träning, social träning och en hel del tid till annat än idrott. Önskar er alla en trevlig sommar!

Fredrik

Seger i Växjö Triathlon – Race report

Växjö Triathlon avgjordes på Olympisk distans, dvs 1500m simning, 40km cykel och 10km löpning. Det var nästan 16 grader i vattnet så det blev full simning, härligt så långt! Jag, hemma-sonen Rickard Carlsson och fd Ironman-proffset Luke Dragstra fick snabbt en lucka på simningen och vi höll ihop hela vägen till växling. Min växling var ok men jag måste lära mig att få av våtdräkten!

Väl ut på cykeln var jag i ledning och bad till högre makter att benen skulle svara bättre än på Mallis. Det blåste rejält så jag var på väg av vägen några gånger men lyckades hålla mig på hjulen och genomföra min plan att pusha hårt första varvet för att skapa lucka till de övriga. Cyklingen genomfördes på en varvbana på 10km, den cyklades alltså 4 varv. Det blev lite “trafik” när cyklisterna var utspridda över hela varvet men polis-mc:n som åkte framför mig lyckades få undan de flesta. Totalt tog cyklingen 59:13 (inkluderat växling från sim), ett snitt på 40,5km/h och en snittwatt på 308w.

Treken härligt ensam i T2

Treken härligt ensam i T2

Ut på löp ropade Anna att jag hade 2 min lucka. Gott så men jag var ändå orolig för de som jagade bakom. Hade ingen aning om hur snabba Rickard och Luke var, dessutom visste jag att Christian Malmström var med och det är en riktigt vass löpare. Jag kollade aldrig bakåt eller på klockan, bara matade på så hårt jag orkade och lyckades att hålla alla bakom mig för att ta en riktigt härlig seger med 4 min ner till Rickard på 2:a plats.

Tack 338 Småland för ett fint arrangemang!

Nu härnäst väntar 1,5 vecka träning och jobb på hemmaplan sen bär det av till St Moritz på läger, där är det snö och kyla fortfarande så jag hoppas verkligen att våren kommer även till Alperna.

Må gott!
Fredrik 

Läs Smålandspostens rapport från dagen på deras webb

prispall

Race report – Ironman Mallorca 70.3

lead

Det sägs ju att en bild säger mer än 1000 ord och den här bilden hade gärna fått vara talande för lördagen den 11:e maj då Ironman Mallorca 70.3 gick av stapeln. På bilden ligger Eneco Llanos (med pallplatser från Hawaii och ITU-VM), tätt följd av Bart Aernouts (ett gäng IM-segrar, EM-pallplatser) och efter honom Andreas Raelert (innehar världsrekordet på Ironman-distansen) och sist i ledet ligger jag. Problemet här var att en av oss just blivit varvad av övriga, säger inte vem.

Dagen började med en simning som visserligen var behaglig men som inte gick tillräckligt fort. Jag drog en liten grupp från 300-400m och hela vägen till land, förbannade mig många gånger att jag inte kunnat gå med gruppen framför, det hade suttit fint.

Väl ute på cykeln kom benen aldrig igång, jag hade hyfsad fart fram till backen och körde bra uppför men sen var det tack och godnatt, kroppen sa ifrån och hur mycket jag än åt och drack ville benen inte pressa ute på platten tillbaka till Alcudiá. De 90km cykling tog 2tim och 29min, åtminstone 5 för mycket.

Jag var rädd för att löpningen skulle bli total misär med tanke på hur kroppen kändes inför växlingen men det gick rätt så ok inledningsvis. Jag öppnade i 3.55-fart fösta 4km och skulle sedan försöka öka farten något men det blev tvärtom. Den bara sjönk och sjönk så väl framme vid målet hade halvmaran tagit 1.24:59, även det betydligt mer än vad jag hoppats på. Totaltiden i racet blev 4.26.16, 43:e plats.

Det är ingen mening att tjura över ett dåligt resultat, så nu ska jag njuta av några semesterdagar på Mallorca och sen åka hem, utvärdera och försöka igen. Nästa race blir en olympisk i Växjö, kanske inte samma stämning som på strandpromenaden i Alcudía men jag ser sannerligen fram emot “revansch”.

STORT tack till min härliga familj som var med och stöttade på plats, även om man inte rör en min under racet så går varje heja-rop rakt in i hjärtat och omvandlas direkt till positiv energi, det behövs alltid! Tack till alla andra som peppat via Facebook och Twitter, grymt härligt att tävla med det stödet!

 

 

Sista pushen mot Ironman Mallorca 70.3

Att det har tränats mycket på sistone kanske inte är så mycket att skriva om, men det är typ bara det jag ägnat mig åt. Jag har tex hunnit med en löptävling och första besöket för säsongen på Folkungavallens 400-metersbana. De här dagarna handlar det mest om att inleda toppningen för Ironman Mallorca 70.3. Träningen bedrivs med samma intensitet men lägre volym, några fart-dagar och sen lite återhämtning. På tisdag nästa vecka går flyget till Mallorca, det är bra att vara på plats i god tid så att man hinner skruva ihop cykel och testa allt i lugn och ro. Vi kommer köra några vanliga träningsdagar där nere innan helgens festligheter drar igång.

Det ska bli riktigt kul att inleda säsongen med detta race! Nästan hela min familj är på plats och även vänner från Barcelona. Efter Mallorca väntar några veckor hemma i Sverige, kanske en olympisk triathlon i Hallstahammar? Sen bär det av till St Moritz och höghöjdsläger, där planeras det för fullt nu vad gäller boende och annat, good times ahead!

Trevlig Valborg!
Fredrik

Masters-SM – Guld och pers!

I helgen gick Masters-SM i simning. Jag ville få ett kvitto på hur simningen utvecklats sedan i höstas och tävling är ju bästa träning så det kändes givet att passa på. Jag simmade 1500 frisim som var sista grenen för dagen så det blev en rejäl väntan fram tills att det var dags. Väl framme på startpallen vid 19.30-tiden på kvällen  kändes det ganska bra, jag öppnade avslappnat på 1.12 första 100m och höll mig sedan på 1.18-splitar genom hela loppet. Passerade 400m på 5.08 och 800m efter 10.23. Tiden i mål blev 19.32 vilket jag är nöjd med! Det räckte även till ett SM-guld i min åldersklass 30-34!

Förra gången jag simmade SM var det i 50m-bassäng, det är uppskattningsvis (från en iphone-app) 25sek långsammare att simma i så kallad långbana, så mitt nya pers är åtminstone 1 minut snabbare än sist. Bara att fortsätta att träna bra så ska nog en sub 50-ironman-simning vara möjlig i sommar!

Höstmilen race report

Man kan ju inte enbart skriva race reports när det går bra så här kommer en från Höstmilen.

Min säsong är slut, jag är i total oform: Otränad, opeppad och otroligt glad att Höstmilen “bara” var 10,6km och inte längre. Den enda rivalen i detta lopp är min gode vän och sjukgymnast Johannes. Den här gången hade jag inte en suck! Fältet gled i väg på grusvägarna från Sörsjön medan jag kämpade för att sätta ena foten framför den andra. Första km på 3.22 kändes som 2.50. Efter det sjönk tempot rejält men jag fick inget flyt i löpningen för det. Johannes rygg såg jag fram till strax innan den berömda backen sen var det bara att gneta på i geggan fram till målet. Jag gick in på 41.45, 1.30 sämre än förra året. Placeringen blev 19, inget att skriva hem om som det heter.

Hatten av till alla härliga prestationer i skogarna denna höstdag! Jerker Lysell som vinner på 33.31, helt fantastiskt! Johannes såklart! Alla NocOut-are som var där och fortsatte vågen av personbästa som rullat fram över hela säsongen. Det är ju hela denna löpartrend som gör det så kul att tävla, och så svårt att göra det utan att vara i form. Man vill ju prestera bra men jag får nog inse att NU är det verkligen dags att börja ladda för nästa år och låta kroppen bygga långsamt mot den.

Höstmilen: (Foto: Holgersson&Loftenius/RUNPIX) Holgersson&Loftenius/RUNPIX

Hur gick det i Barcelona?

Det blev en riktigt lärorik debut i proffsklassen i Barcelona!

Dagen innan var det storm i Calella där tävlingen gick så Bike checkin och andra aktiviteter blev inställda. Racedagen var det helt lugnt men havet var lite böljande från gårdagen, vi blev uppropade av speakern och fick gå in i startfållan i ranking-ordning. Som rookie hade jag nummer 69 och hamnade därmed ganska långt bak. Inledningen av simningen var stökig men efter ca 1000m hade jag fritt vatten och fick upp farten bra. In mot växling hade de 3800m tagit höga 55 min vilket var ok men inte bra.

Ut på cykeln var jag sjukt taggad, solen sken och vägen var avstängd. Jag hade inte jättebra ben men de blev gradvis bättre och bättre och efter 10 mil kändes det riktigt bra. Snitthastigheten låg då runt 39km/h. In mot 2:a varvningen hände det som inte får hända, jag fick en drafting penalty! Jag hade legat för nära cyklisten framför vilket var fel av mig, men jag gjorde det mycket mindre än övriga och det var i en svacka jag rullade in i drafting-zone så det var möjligen en korrekt men ändå jäkligt hård bedömning. Jag försökte snacka med domaren men det var såklart lönlöst. Bytte istället taktik och förskte flörta mig ut ur straffboxen i förtid, och eftersom domaren där enbart hade klocka med minutvisare(!) är jag inte helt säker att jag stod de evigt långa 8 minuterna.

Hur som helst så tappade jag humöret och var mestadels arg de kommande milen av cyklingen. Väl inne till växel på löp hade jag cyklat på 4.45, dvs 4.37 utan straffet vilket jag är väldigt nöjd med egentligen!

Ut på löp var dagens uppdrag att INTE öppna för hårt. Jag höll 4.15-fart stabilt de första 7km, sen sjönk det några sekunder per km upp till 4.30 som jag höll nästan hela vägen fram till 30k. Det var oerhört tunga ben efter det och jag kämpade med all min vilja för att hålla igång benen och fortsätta springande.

In mot mål hade klockan gått ändå upp till 9 timmar och 2 minuter men jag var lättad och glad över att vara i mål. Inget kanonjobb men en godkänd insats och många lärdomar.

Nu i efterhand när jag analyserat loppet och lagt det bakom mig känns det riktigt skönt att det är off season. Nu ska jag bara ta det lugnt och njuta av en tillvaro helt utan träningskrav. Jag hade kunnat vara på Hawaii just nu och ladda för det racet men det känns helt rätt att ha följt min plan för året och faktiskt också klarat mitt mål med proffsdebut och en Ironman sub 9. Att kvala till Hawaii kanske jag inte gör igen eftersom jag troligen kommer att fortsätta i proffsklass nästa år, det kanske blir en comeback nån gång i framtiden för att besöka ön, är det värt?

Jag blev 26:a i Pro-M i Barcelona vilket jag tycker är helt ok. Nu laddar jag om för en lång och hård grundträning för att ta ytterligare kliv till nästa säsong, alla förutsättningar finns där så det är bara att njuta av inspirationen och göra jobbet fram emot maj 2013 när nästa tävling går.

I morgon åker jag till Borås och tävlar i simning. Kan ju verka lite galet att inleda offseason med ett SM men det är helt kravlöst från min sida, så länge jag inte tappar glasögonen när jag dyker i är jag nöjd, typ =)

STORT TACK Anna, Juanca, Olga, Joan, Xavi, Alle, Andy och alla andra som var på plats i Barcelona! Och jättetack till alla som peppat, grattat och hejat via Facebook och Twitter!

Adios!

Det tröttaste jag någonsin varit. Tack Röda korset för bärhjälpen =)

Det tröttaste jag någonsin varit. Tack Röda korset för bärhjälpen =)

Fullständiga resultat finns på:

http://www.challenge-barcelona.es/administracio/UserFiles/MASCULINA%20PRO(2).pdf

Tider

Sim: 55:54

Cykel: 4:45:17

Löp 03:17:56

Totalt 9:02:09

Barcelona T – 11

Om 11 dagar sitter jag på cykeln och cruisar fram längs kusten norr om Barcelona, mitt i säsongens andra och sista ironman-tävling. Vägen fram dit innehåller en del träning och cirkulationspass, fler än inför tidigare tävlingar.

Senaste veckan har jag tränat i 3-dagarsblock med hårdare pass, efter det har vi justerat och anpassat efter hur kroppen svarat. Vi kör samma system som Lisa Nordén berättar om i en intervju med Runners World , även om vi har en grundläggande plan så bygger mycket på att lyssna in och “rest on demand” samt självskattning varje dag för att se hur kroppen återhämtar sig. Som Lisa säger: När man i förväg bestämt att man har vilodag på fredag är det lätt att man kör på de där extra dagarna trots att kroppen behöver vila, det är då man lätt drar på sig tex en förkylning.

Att ha en tränare, en fru/man eller bara en lyssnande vän som bollplank är oerhört värdefullt vad gäller allt idrottande tror jag. Att följa en plan kan alla göra, men att förändra den efter verkligheten kräver insikt, mod och kunskap, alla de delarna är svåra att hålla koll på själv.

Efter Falunhelgen har jag bara rullat ur benen lite på TC:n, sprungit en kort morgonjogg och simmat lite lätt. I morse gav jag mig ut på en längre morgonjogg för att se hur kroppen svarade. Instruktionen var att känna om kroppen var redo efter helgen, om den verkade klara av 16km morgonjogg och ytterligare 16km intervall senare på kvällen. Det kändes helt ok så nu är jag helt inställd på att köra kvällens intervall. Om kroppen inte hade svarat hade det blivit löpardag imorgon istället, det är precis så jag tycker man ska försöka agera i sin träning, lyssna in, känna av och våga ta i när det krävs men samtidigt inte fega att avstå från ett pass när det är rätt.

Veckan som kommer troligen att se ut såhär, hojta gärna till om du vill hänga med på ett pass.

Onsdag: Löpardag. 16km morgonlöp innan frukost + 16km intervall på em.

Torsdag: Sim 4-5km med fokus överkropp

Fredag: Testcykel 5×2 min + Sim 6km tröskel

Lördag: Tempocykel 5.15 tim med 3x20km IM-pace + 13km bricklöp.

Dagarna innan Barcelona då? Jo det blir troligen helvila i början av nästa vecka för att kroppen ska vara redo, sen tänder jag upp systemen med kortare cykel/löp och simpass på plats i Calella där tävlingen går, mycket handlar om att bekanta sig med omgivningarna, känna på saltvattnet osv men även att låta kroppen känna att snart är det dags. Korta pass sliter inte nämnvärt och samtidigt ger de en möjlighet att justera in kroppen i tävlingsfarten. Dagen innan Challenge Barcelona ska jag försöka hitta en bassäng att simma i, göra några km för att hitta känsla, grepp och vara redo när starten går.

Det ska bli grymt kul så nu hoppas jag bara att åskovädret som hotar ska blåsa bort så att vi får en härlig dag på stranden med 15-20 grader, halvklart och 10 000-tals åskådare längs banan.

Hasta pronto amigos!

Fredrik

Ironman Kalmar Sweden – Race report

Simningen är alltid lite av ett slagfält i Ironman-tävlingar men tack vare min seedning i SM hade jag en fin position bland proffsen så det var bara att njuta av fritt vatten första 300-400m innan en liten grupp kom ikapp.

Några taggade grabbar innan start. Foto Michael Rehn

Några taggade grabbar innan start. Foto Michael Rehn

Visst var det trångt vid vissa tillfällen, speciellt in mot piren på andra varvet när vi varvade en del långsammare simmare. Upp ur vattnet trodde jag inte att det gått fort alls och var beredd på att bli besviken på tiden men när svärfar Lars-Göran ropade att jag låg 25:a var jag rätt nöjd ändå, klockan stod på 53 minuter och även om det finns mer att göra på den tiden var det en helt ok start.


Inne i växlingstältet var det ganska gott om folk, Ted Ås sprang förbi och sa “vi ses där ute”, så blev det också. Vi hade sällskap (på 10m lucka) ner till vändpunkten söder om Mörbylånga. På väg norrut igen kom David Näsvik ikapp och in över Alvaret gick det oerhört fort när Ted och David körde hårt, här fick jag släppa lite för att inte gå på alldeles för mycket rött, körde själv några km och blev sedan ikappåkt av Jonas B mfl, hängde på dem och vips jagade vi ifatt Ted, David och gruppen blev större och större. Att köra med 10m lucka är svårt när det är knixiga vägar, det blir dragspelseffekt men jag tyckte vi skötte det bra och domarna hade inget att tillägga heller vad jag kunde se.

Knixigt i Mörbylånga. Foto Erik Karlsson

Knixigt i Mörbylånga. Foto Erik Karlsson

Vid varvningen i Kalmar unnade jag mig en slängkyss mot den grymma NocOut-klacken sen återstod bara 75 underbara km av cykelsträckan, jag åt, drack och kissade, kroppen kändes helt perfekt både energi- och vätskemässigt. In mot växel till löp var snitthastigheten närmare 40km/h och cykelsträckan hade avklarats på 4.31, svinbra!

Ut på löp. Fantastiske Jonas framför. Foto Fredrik Agholme

Ut på löp. Fantastiske Jonas framför. Foto Fredrik Agholme

Maran var som väntat den tuffaste delen, jag öppnade alldeles för hårt och sprang första 5km på under 20 min. Coach Johan ringde till min fru och sa att det här går alldeles för fort, tålamod, tålamod tålamod! …men det visste jag ju inte om =). Redan in mot första varvning (15km) kände jag att det började att gå trögare. Drack cola, sportdryck och vatten i varje station men det hjälpte föga. Tempot sjönk hela tiden och det blev “damage control” under 2:a och 3:e varvet. Jag var lite besviken på min dåliga disponering, hade ju bestämt att jag skulle springa kontrollerat från start men vafan gör det när jag var på väg att krossa mitt mål och gå in en bra bit under 9 timmar.

Foto Mikael Rehn

Foto Mikael Rehn

Med 1km kvar hade jag så mycket kramp i baksida lår att jag fick mosa in fingertopparna allt vad jag hade i muskeln för att krampen skulle släppa, det gjorde den och hela upploppet öste jag med armarna i luften, hur glad som helst över att se klockan ticka på 8 timmar och 43 minuter när jag vek in mellan läktarna på Stortorget, underbar stämning med DJ, pompom-tjejer och en tokigt peppande publik.


Efter massage fick jag hjälp in till duschvagnarna och väl inne i duschen slog det mig vad jag hade gjort, jag hade inte bara nått min målsättning med sub 9, jag hade krossat den med 17 minuters marginal! Jag grät av lycka i duschen och tårarna fortsatte när jag mötte upp Anna och familjen utanför.

Inför detta år hade jag satt upp målet att göra en Ironman under 9 timmar och planerat in två lopp för att klara det, första försöket var Kalmar och andra Barcelona sista september. Nu har jag redan klarat målet och faktiskt även kvalat till Hawaii men det blir inget besök på triathlon-ön nr 1 detta år. Jag ska åka till Barcelona och ge järnet för att klara sub 9 ytterligare en gång. Då blir det dessutom premiär i proffsklass och säkerligen ett sjuhelvetes drag igen.

Att träna så länge inför en enda urladdning som sen lyckas är helt fantastiskt, det finns massor av saker jag kan göra bättre till kommande race, detta var bara min 3:e Ironman och jag har mycket kvar att lära. Men just nu, just denna vecka tänker jag bara njuta, låta kroppen få vila och inte bry mig om det jag kunde gjort bättre.

Stort tack för allt pepp innan och efter loppet, det betyder väldigt mycket för mig! Grattis till alla härliga triathleter som persade i Kalmar, det var många! Och speciellt grattis till Jonas Djurback som välförtjänt vann ytterligare ett SM och satte ett prydligt svenskt rekord på Ironman-distansen.

Lite siffror:

Placering: 28 totalt, 10:a i SM, 4 i Age-group 30-34.

Sim 3,8km: 53,15 (1,24/100m)

Cykel 180,2km: 4.31:07 (39,88km/h)

Löp 42,2km: 3.15:04 (4,37/km)

Totaltid: 8.43.28

Mot Kalmar – race ready!

Imorgon bitti åker vi mot Kalmar så detta är nog sista inlägget innan Race report. Ska bli riktigt kul med race, ser fram emot hela upplevelsen – bring it on!