Mallorca Ironman 70.3 race report – det höll!

Här kommer en blogguppdatering i dur, det här inte till vanligheterna nu för tiden =)

5 av proffsen (Eneko LLanos, Ivan Raña, Andreas Raelert, Bart Aernouts och Ludovic Le Guellec) var seedade och hade starnummer 1-5 sen var det i bokstavsordning. I växlingsområdet fanns några ITU-kortdistansställ så efter de seedade fylldes det ut i bokstavsordning så där råkade jag hamna, var ju kul men nästan lite pinsamt att se sitt namn där, jag skulle ju bara köra sim och cykel för att bryta sen.

Havet var lugnt på morgonen så när starten gick var jag beredd på en ganska lugn simning. Jag stod rätt så långt bak vilket i efterhand var ett dåligt val, det blev mycket slagsmål och jag fick simma om och över folk för att ta mig framåt. Upp ur vattnet efter 24:03 var jag på 19:e plats.

Väl ute på cykeln gick det direkt väldigt fort, hade några framförvarande inom synhåll ut mot Pollenca men jag tog mitt egna tempo och stressade inte för att komma ikapp, det gick ändå stabilt över 40km/h så det fick räcka. In i LLuc-backen var planen att köra lugnare än förra året vilket resulterade i att jag tappade en placering men var fräsch på toppen. Vägen hem gick över en ny sträckning med bitvis rätt dålig asfalt. Jag hittade bra flyt och tog 4-5 placeringar in till växling mot löp. Cykeltiden blev 2:23:43, 37,5km/h i snitt, med träningshjul, snabb hoj man har =)

Så var det då dags för löpningen. Det är en helt grym känsla att springa ut på Alcudias gator och strandpromenaden, folk i massor av led som hejar, skriker och ropar. Jag trodde att adrenalinet skulle hjälpa mig igenom de första 2-3km men att det nog skulle göra rätt så ont efter det. Smärtan i hälen kom dock aldrig på riktigt, visst gjorde det ont men inte den skarpa smärtan som jag haft på alla träningspass i år. Jag joggade på i långsam takt och tog ett varv i taget. Att jag bara sprungit typ 10km sen nyår kändes efter 10-12km då jag började bli rejält trött i alla muskler runt höfterna, ryggen osv men jag kämpade på och struntade i smärtan. Sista varvet var en kamp men jag kom till slut fram till sista kilometerna och var HUR GLAD SOM HELST över att nå mållinjen. Jag showade med publiken på upploppet och det kändes nästan som att jag vunnit trots att min tid var urusel och min placering minst sagt blygsam. För mig var det en vinst!

I mål som 26:a i Pro på tiden 4 timmar 25min och 4sekunder, 1 minut snabbare (!) än förra året, så visst har sim och cykel blivit rejält mycket bättre eftersom jag i år sprang på 1.31 mot förra årets 1.24.

Nu väntar lite vila och fortsatt rehab. Om jag kan komma igång med löpträning inom en månad blir det en säsong, annars får jag nog sikta på nästa år för såhär kan man ju inte hålla på och race:a oförberedd.

Nu väntar skönt häng med familjen några dagar innan vi åker hem till Sverige igen, hört att det regnar där hemma? Hoppas sommaren får plats med oss på flyget hem.

Adios!
Fredrik

T1 som en kortdistansare

Snyggaste cykeln i hela det 1km långa växlingsområdet

Comment are closed.