Archive for May, 2014

Att få fart på benen

Att hitta någon liten fart i benen är det som motiverar mig mest just nu. I Växjö tappade jag väldigt mycket tid på löpningen och det kändes allt annat är spänstigt, lätt och effektivt att springa. Det är dock inte helt lätt att bli en bättre löpare, eller egentligen är det hur lätt som helst, spring! Spana in hur Isabellah Andersson tränar, inga konstigheter där men en jäkla massa löpning. För egen del vore det inte speciellt smart att dundra på med för många km just nu, ökningen måste ske i lagom takt samtidigt som det är ont om tid till SM i Motala så lite får jag chansa. En sådan chansning var att byta gårdagens löppass mot en tävling.

På morgonen körde jag 4x4min med 3 min vila på tempohojen, det gick väldigt segt, troligen på grund av torsdagens 16 mil med avslutande 2x20min (skulle ha varit 3×20 men jag hade ingen energi kvar att klämma ut för den sista intervallen). Väl hemma efter 4:orna såg jag ett meddelande från min kompis Johan som skulle springa Eksjö stadslopp på kvällen, “jag hänger på!” var första tanken och så blev det.

Ner till Eksjö, trästaden, där speakern stod uppepå byggnadsställningen som utgjorde målportal. Han hade visserligen en mikrofon men i övrigt var det total avsaknad av teknik. Det blir liksom en mer genuin och härlig stämning när speakern står med kikare och spanar ner över upploppet som går mellan de låga trähusen i centrala Eksjö. Han bläddrade bland sina papper och drack sitt kaffe, underbart!

Starten för loppet gick över ett gräsfält och vidare på en cykelbana ut mot vägen upp till målet som passerades första gången efter 1km, första km gick på 3.25, lite för fort såklart men det är ju alltid rusning i de här loppen. Kilometertiderna stabiliserade sig runt 3.30, betydligt snabbare än vad jag trodde att jag var kapabel till i dagsläget, 5km passerades efter 17.40 och i mål blev sluttiden 35.55. Kollade i träningsdagboken och det här var den 10:e milen löpning i år.

Avslutningsvis; Stort lycka till alla Sthlm Marathon-löpare! Njut av dagen och folkfesten!

 

Seger i svenska säsongspremiären!

Växjö triathlon har blivit lite av en tradition, en välarrangerad tävling som ligger helt rätt i tiden. Jag åkte dit med en liten förhoppning att kunna försvara förra årets seger men samtidigt visste jag ju att min löpform är helt obefintlig efter ett så långt skadeuppehåll.

Det regnade och åskade på morgonen men lagom till start var det uppehåll. Jag placerade mig tillsammans med Rickard Carlsson i simstarten, Annie Thorén var några meter längre in mot land. Simningen var inledningsvis ganska lugn och efter 400-500m var det jag, Rickard och Annie i spets. Rickard drog ett tag med oss på fötter men när vi rundade fontänen längst bort på banan valde han och Annie olika väg. Jag valde att hålla Rickards fötter eftersom han borde ha koll på vägvalen =) In mot växling var Annie ikapp och simmade hårt så vi grabbar fick nöja oss med att hålla hennes fötter in mot T1, kul med en tjej först upp ur vattnet!

Ut på cykeln var taktiken att köra riktigt hårt första varvet för att direkt skapa en stor lucka, jag ville inte att någon skulle känna att de hade häng på mig. Det var trångt på vägen och polisen som körde framför mig fick ibland stanna för bilar och andra cyklister, några gånger var det lite väl tight men jag tror alla andra hade liknande “problem” så det jämnade nog ut sig tidsmässigt. Tyvärr vurpade Rickard och tappade några minuter, det var riktigt synd, han förtjänade bättre idag. De avslutande 15km körde jag mer kontrollerat och började med skräckblandad förtjusning förbereda för löp.

Jag hade inte riktigt bestämt om jag skulle springa med eller utan strumpor, det blev strumpa på “skadefoten”, såg nog rätt kul ut men jag hade inte tålamod att krångla på en strumpa till. “Regeln” är ju inga strumpor på olympisk eller kortare så man kan väl säga att jag halvföljde den. Löpningen gick inledningsvis rätt så ok, lite lätt håll ibland och naturligtvis inget kanonsteg men ok efter förutsättningarna. Banan hade en vändpunkt så efter 5-6km mötte jag Luke Dragstra och Rasmus Andersson på betryggande avstånd, jag var dock lite nervös att de skulle komma ikapp mig, det gick allt annat än snabbt det sista 3km.

Grymt skön känsla att komma tillbaka in mot tävlingsområdet för målgång! Jag hade nr 1 på nummerlappen så givetvis tog jag chansen att göra en Sebastian Kienle och gå i mål med nummerlappen över huvudet =) Man får väl ta de får chanser man får att showa så.

Sammanfattningsvis är jag oerhört glad och tacksam över att vara tillbaka igen! Nu ska jag fila vidare på löpningen med förhoppning om att kunna ta mig igenom långdistans-SM i Motala på ett bra sätt.

Ciao!

KM och MR

Igår var det Duathlon-KM i bästa klubben IK NocOut.se, distanserna var 5km löp + 20km cykel + 2,5km löp. Jag hade som vanligt ont i foten vid uppvärmning men när loppet väl var igång gick det helt ok. Höll 3.35-fart på första löpningen vilket ju är långt ifrån tillräckligt men nog tyvärr där jag är idag. Cyklade bra, ca 30min på den lätt kuperade banan och joggade med håll igenom avslutande 2,6 (enligt gps) på 9.53. Tiderna räckte för att hålla undan för övriga så nu kan jag stolt titulera mig klubbmästare =)

I eftermiddag ska jag göra en Magnetröntgen-undersökning på foten, hoppas det ger lite mer svar. Just nu går det ju att springa så det kanske är på väg åt rätt håll. Hoppas att MR:en kan utesluta vissa risker så att jag kan kötta på trots lite smärta, det skulle vara räddningslinan för den här säsongen.

I helgen ska finvädret fortsätta. Planen är att åka till jönköping och cykla lite i den fina terrängen där, på söndag är det Trek on Tour i Linköping, missa inte att komma och provcykla deras fina cyklar! Platsen är Tinneröparkeringen, 12-16, be there!

Schwoosh in mot växling

Schwoosh in mot växling

En fejkad segergest på fotograf Alles begäran =)

En fejkad segergest på fotograf Alles begäran =)

//Fredrik

 

Mallorca Ironman 70.3 race report – det höll!

Här kommer en blogguppdatering i dur, det här inte till vanligheterna nu för tiden =)

5 av proffsen (Eneko LLanos, Ivan Raña, Andreas Raelert, Bart Aernouts och Ludovic Le Guellec) var seedade och hade starnummer 1-5 sen var det i bokstavsordning. I växlingsområdet fanns några ITU-kortdistansställ så efter de seedade fylldes det ut i bokstavsordning så där råkade jag hamna, var ju kul men nästan lite pinsamt att se sitt namn där, jag skulle ju bara köra sim och cykel för att bryta sen.

Havet var lugnt på morgonen så när starten gick var jag beredd på en ganska lugn simning. Jag stod rätt så långt bak vilket i efterhand var ett dåligt val, det blev mycket slagsmål och jag fick simma om och över folk för att ta mig framåt. Upp ur vattnet efter 24:03 var jag på 19:e plats.

Väl ute på cykeln gick det direkt väldigt fort, hade några framförvarande inom synhåll ut mot Pollenca men jag tog mitt egna tempo och stressade inte för att komma ikapp, det gick ändå stabilt över 40km/h så det fick räcka. In i LLuc-backen var planen att köra lugnare än förra året vilket resulterade i att jag tappade en placering men var fräsch på toppen. Vägen hem gick över en ny sträckning med bitvis rätt dålig asfalt. Jag hittade bra flyt och tog 4-5 placeringar in till växling mot löp. Cykeltiden blev 2:23:43, 37,5km/h i snitt, med träningshjul, snabb hoj man har =)

Så var det då dags för löpningen. Det är en helt grym känsla att springa ut på Alcudias gator och strandpromenaden, folk i massor av led som hejar, skriker och ropar. Jag trodde att adrenalinet skulle hjälpa mig igenom de första 2-3km men att det nog skulle göra rätt så ont efter det. Smärtan i hälen kom dock aldrig på riktigt, visst gjorde det ont men inte den skarpa smärtan som jag haft på alla träningspass i år. Jag joggade på i långsam takt och tog ett varv i taget. Att jag bara sprungit typ 10km sen nyår kändes efter 10-12km då jag började bli rejält trött i alla muskler runt höfterna, ryggen osv men jag kämpade på och struntade i smärtan. Sista varvet var en kamp men jag kom till slut fram till sista kilometerna och var HUR GLAD SOM HELST över att nå mållinjen. Jag showade med publiken på upploppet och det kändes nästan som att jag vunnit trots att min tid var urusel och min placering minst sagt blygsam. För mig var det en vinst!

I mål som 26:a i Pro på tiden 4 timmar 25min och 4sekunder, 1 minut snabbare (!) än förra året, så visst har sim och cykel blivit rejält mycket bättre eftersom jag i år sprang på 1.31 mot förra årets 1.24.

Nu väntar lite vila och fortsatt rehab. Om jag kan komma igång med löpträning inom en månad blir det en säsong, annars får jag nog sikta på nästa år för såhär kan man ju inte hålla på och race:a oförberedd.

Nu väntar skönt häng med familjen några dagar innan vi åker hem till Sverige igen, hört att det regnar där hemma? Hoppas sommaren får plats med oss på flyget hem.

Adios!
Fredrik

T1 som en kortdistansare

Snyggaste cykeln i hela det 1km långa växlingsområdet

Inför Ironman Mallorca 70.3

Det skulle ha varit säsongspremiären och ett rejält test av formen, nu ser det med 99,9% säkerhet ut att bli en DNF. Jag kommer att starta men med största sannolikhet kommer hälen inte vilja vara med genom hela loppet. Idag har jag simmat i den fina Alcudia-bukten, spegelblankt och fint så simningen kommer om inget ändras att bli riktigt snabb. Cykelbanan är lite omdragen i år, troligen för att hålla tävlingen utanför Selva och Inca vilket man kanske kan förstå underlättar en del för de som bor där. Problemet med den nya banan är att underlaget är väldigt dåligt, idag när jag testkörde den höll de på att asfaltera en sträcka, jag frågade om det gick att cykla på det nylagda och det var inga problem…skulle jag nog inte gjort, nu har jag 5mm grus på däcken, får nog skaffa ett par nya till lördagen.

Efter cyklingen testade jag ett kort crosslöp och det gick inte alls, skarp smärta efter några minuter så det var nästan med gråten i halsen jag linkade tillbaka till hotellet. Så är status, bara att bryta ihop och komma igen. Jag ska i alla fall köra så bra jag kan på sim och cykel på lördag så får vi se vad som händer sen.

Ciao!

Fredrik