Väggen i Motala – Race report SM Långdistans

Det var dagen jag väntat så länge på, benen kändes hur bra som helst och stordåd skulle uträttas. Riktigt så blev det inte.

När starten för simningen gick tyckte jag att tempot var normalt, ingen direkt rusning, ändå gick 2 grupper iväg och jag köttade verkligen för att gå med på fötter men klarade inte av farten. Tog istället mitt egna tempo och tänkte att jag säkert skulle få med mig någon som kanske ville samarbeta. Så blev det inte, jag blev helt isolerad och simmade 3700m själv. På andra varvet var det riktigt svårt att navigera när gruppen framför gled ifrån längre och längre, de hade ju en kajak och sikta på, jag hade bara bojarna som var väl långt ifrån varandra. Jag tappade 2,5 minut andra varvet och var 4 min efter upp ur vattnet. Ändå nöjd med det!

Ut på cykeln var det rätt så hetsigt med vägbulor, bilar, trafikplatser att hantera. Adrenalinet pumpade och jag såg KJ svänga av den lilla “tarmen” innan vi svängde upp mot Lemunda. Jag gick jämnt med täten första varvet och kände att jag tog i hårt men hade gott självförtroende och trodde att det skulle hålla. Efter varv 2 hade dock mjölksyran gjort sitt och hur mycket jag än sänkte tempot så hjälpte det inte. Klungan med Näsvik, Jonas B, Patrik N mfl flög förbi mig, Näsvik skrek att han hade lucka och att jag skulle hänga på, inte en chans…inne vid langningssträckan stannade jag och pratade med Tomas. jag var helt slut, gråtfärdig av besvikelse men vi beslutade att jag skulle rulla igenom för att känna på löparbenen. Ute på det sista varvet kom Erik Strand ifatt mig och vi var nog både lika slitna ungefär så vi kunde peppa varandra lite. In mot varvning kom vi ifatt Jonas B som hade knäproblem så det var vi 3 ut på löp.

1049143_10151712791786054_1875864383_o

Inledningsvis kändes löpningen inte alls bra, hade kramp i framsida lår men stapplade på. Efter några km släppte det och jag höll skapligt tempo upp till 15km sen hade jag ömsom håll ömsom kramp hela vägen till mål. Sista km sprang jag på raka ben eftersom det helt enkelt inte gick att räta på dem med krampen. Det såg nog rätt så roligt ut på upploppet men det bjuder jag på =)

Ändå oerhört nöjd med att ta mig i mål, och en topp 10 blev det ju även om jag gärna hade gjort det på ett annat sätt. Det positiva jag tar med mig är en helt ok simning, lärdomen om att inte trycka så hårt inledningsvis på cykeln. Visst är jag besviken men samtidigt mer taggad än någonsin för Kalmar Ironman. Det ska bli grymt kul och jag ska göra det bra, köra smart och njuta av dagen. Den här dagen i Motala var det jobbigaste jag gjort, värre än någon Ironman, värre än Ö till Ö men jag lärde mig mycket inför framtiden så det är bara att komma igen!

Nu väntar 2 väldigt lugna veckor innan uppladdningen för Kalmar. Kravlös träning, social träning och en hel del tid till annat än idrott. Önskar er alla en trevlig sommar!

Fredrik

Comment are closed.