Archive for August, 2012

Dala sports center

Stora grejer på gång! Från och med idag är jag en del av Dala sports center! Min bas i tillvaron kommer även fortsatt att vara Linköping men från och med idag kommer jag att ha Tomas Viker som tränare och vara en del av elitidrottsmiljön i Falun.

Tidigare har jag haft Johan Gustafsson som tränare, han har hjälpt mig med ett upplägg som tagit mig från 9.16 till 8.43 på Ironman, jag har kapat flera minuter på “milen” sen nyår och min tröskelwatt på cykeln är betydligt högre i år än när jag tävlade i cykel. Sedan Johan började hjälpa mig har allt i mitt idrottande fungerat bättre och bättre, han har hjälpt mig mycket med helheten och balans mellan träning, jobb och återhämtning. Johan har varit väldigt närvarande och vi har haft daglig kontakt i små och stora frågor. Under året vi samarbetat har vi blivit väldigt goda vänner så jag tror och hoppas att den täta kontakten kommer att fortsätta. Tack Johan!

Att nu tränas av Tomas känns som en stor förmån, få eller kanske ingen annan tränare i Sverige har den kunskap och erfarenhet av triathlon som han besitter. Att vara en del av DSC innebär förutom tränarbytet tätare kontakt med alla duktiga triathleter som också är med samt stöd med medicinska tester, fystester, läger, resor osv. Kort och gott bästa förutsättningarna man kan ha i sitt triathlon-utövande.

Supertaggade hälsningar
//Fredrik

Veckan efter

Jag är fortfarande rätt så sliten efter urladdningen i Kalmar men nu väntar riktigt kvalitetsåterhämtning genom en fjällvecka i Jämtland med min Anna, ska bli hur skönt som helst att bära med sig allt man behöver, bara njuta av radioskugga, stillhet och vacker natur.

Den gångna veckan har varit lugn, bara ett lättare simpass en kort jogg och så undantaget från det lugna; Kraftloppet. Det är en stolt NocOut-tradition att ställa upp med många lag i den tävlingen, från början fick vi med 2 lag, igår hade vi 9 lag med 9-10 pers i varje lag. Jag sprang förstasträckan i Herr 1, mycket eftersom det var kortaste sträckan i hela tävlingen. Totalt ska lagen (eller ultrafolket som tävlar indiviuellt) springa 72km. Min sträcka var 4,2km och den genomfördes på 14.45, dvs 3.31-fart vilket var precis vad jag klarade av. Egentligen var det för tidigt att gå så hårt men jag ville verkligen vara med och tävla tillsammans med mina klubbkompisar så jag höll det tempo jag kände att kroppen pallade. Herr 1 kom 3:a, Dam 1 vann i stor stil och Mix 1 kom 2:a i sin klass. Grymt bra jobbat!

Idag åker till vi till Stockholm för att kolla stafetten i Triathlon-VM, ska bli skitkul att se Lisa, Åsa, Joel och Per försvara de svenska färgerna. Efter det bär det av norrut, sämre kan man ha det!

Ha det fint så hörs vi framåt helgen igen, då börjar som sagt uppladdningen mot Barcelona med några härligt hård träningsveckor.

//Fredrik

Ironman Kalmar Sweden – Race report

Simningen är alltid lite av ett slagfält i Ironman-tävlingar men tack vare min seedning i SM hade jag en fin position bland proffsen så det var bara att njuta av fritt vatten första 300-400m innan en liten grupp kom ikapp.

Några taggade grabbar innan start. Foto Michael Rehn

Några taggade grabbar innan start. Foto Michael Rehn

Visst var det trångt vid vissa tillfällen, speciellt in mot piren på andra varvet när vi varvade en del långsammare simmare. Upp ur vattnet trodde jag inte att det gått fort alls och var beredd på att bli besviken på tiden men när svärfar Lars-Göran ropade att jag låg 25:a var jag rätt nöjd ändå, klockan stod på 53 minuter och även om det finns mer att göra på den tiden var det en helt ok start.


Inne i växlingstältet var det ganska gott om folk, Ted Ås sprang förbi och sa “vi ses där ute”, så blev det också. Vi hade sällskap (på 10m lucka) ner till vändpunkten söder om Mörbylånga. På väg norrut igen kom David Näsvik ikapp och in över Alvaret gick det oerhört fort när Ted och David körde hårt, här fick jag släppa lite för att inte gå på alldeles för mycket rött, körde själv några km och blev sedan ikappåkt av Jonas B mfl, hängde på dem och vips jagade vi ifatt Ted, David och gruppen blev större och större. Att köra med 10m lucka är svårt när det är knixiga vägar, det blir dragspelseffekt men jag tyckte vi skötte det bra och domarna hade inget att tillägga heller vad jag kunde se.

Knixigt i Mörbylånga. Foto Erik Karlsson

Knixigt i Mörbylånga. Foto Erik Karlsson

Vid varvningen i Kalmar unnade jag mig en slängkyss mot den grymma NocOut-klacken sen återstod bara 75 underbara km av cykelsträckan, jag åt, drack och kissade, kroppen kändes helt perfekt både energi- och vätskemässigt. In mot växel till löp var snitthastigheten närmare 40km/h och cykelsträckan hade avklarats på 4.31, svinbra!

Ut på löp. Fantastiske Jonas framför. Foto Fredrik Agholme

Ut på löp. Fantastiske Jonas framför. Foto Fredrik Agholme

Maran var som väntat den tuffaste delen, jag öppnade alldeles för hårt och sprang första 5km på under 20 min. Coach Johan ringde till min fru och sa att det här går alldeles för fort, tålamod, tålamod tålamod! …men det visste jag ju inte om =). Redan in mot första varvning (15km) kände jag att det började att gå trögare. Drack cola, sportdryck och vatten i varje station men det hjälpte föga. Tempot sjönk hela tiden och det blev “damage control” under 2:a och 3:e varvet. Jag var lite besviken på min dåliga disponering, hade ju bestämt att jag skulle springa kontrollerat från start men vafan gör det när jag var på väg att krossa mitt mål och gå in en bra bit under 9 timmar.

Foto Mikael Rehn

Foto Mikael Rehn

Med 1km kvar hade jag så mycket kramp i baksida lår att jag fick mosa in fingertopparna allt vad jag hade i muskeln för att krampen skulle släppa, det gjorde den och hela upploppet öste jag med armarna i luften, hur glad som helst över att se klockan ticka på 8 timmar och 43 minuter när jag vek in mellan läktarna på Stortorget, underbar stämning med DJ, pompom-tjejer och en tokigt peppande publik.


Efter massage fick jag hjälp in till duschvagnarna och väl inne i duschen slog det mig vad jag hade gjort, jag hade inte bara nått min målsättning med sub 9, jag hade krossat den med 17 minuters marginal! Jag grät av lycka i duschen och tårarna fortsatte när jag mötte upp Anna och familjen utanför.

Inför detta år hade jag satt upp målet att göra en Ironman under 9 timmar och planerat in två lopp för att klara det, första försöket var Kalmar och andra Barcelona sista september. Nu har jag redan klarat målet och faktiskt även kvalat till Hawaii men det blir inget besök på triathlon-ön nr 1 detta år. Jag ska åka till Barcelona och ge järnet för att klara sub 9 ytterligare en gång. Då blir det dessutom premiär i proffsklass och säkerligen ett sjuhelvetes drag igen.

Att träna så länge inför en enda urladdning som sen lyckas är helt fantastiskt, det finns massor av saker jag kan göra bättre till kommande race, detta var bara min 3:e Ironman och jag har mycket kvar att lära. Men just nu, just denna vecka tänker jag bara njuta, låta kroppen få vila och inte bry mig om det jag kunde gjort bättre.

Stort tack för allt pepp innan och efter loppet, det betyder väldigt mycket för mig! Grattis till alla härliga triathleter som persade i Kalmar, det var många! Och speciellt grattis till Jonas Djurback som välförtjänt vann ytterligare ett SM och satte ett prydligt svenskt rekord på Ironman-distansen.

Lite siffror:

Placering: 28 totalt, 10:a i SM, 4 i Age-group 30-34.

Sim 3,8km: 53,15 (1,24/100m)

Cykel 180,2km: 4.31:07 (39,88km/h)

Löp 42,2km: 3.15:04 (4,37/km)

Totaltid: 8.43.28

Mot Kalmar – race ready!

Imorgon bitti åker vi mot Kalmar så detta är nog sista inlägget innan Race report. Ska bli riktigt kul med race, ser fram emot hela upplevelsen – bring it on!

Seedad till Kalmar

Förbundet har valt ut 10 herrar och 10 damer som får starta längst fram med proffsen på lördag. Jag är väldigt glad att vara en av de 10, med på listan finns också klubbkompisarna Mange, Jonas och Anna, grymt kul! Nu jäklar kör vi!

Hela listan finns på http://iof3.idrottonline.se/SvenskaTriathlonforbundet/Nyheter/Seedningochregler-langdistansSMKalmar/

Lååång vecka

Kan det inte vara nästa lördag snart??? Vill ju bara komma ner i vattnet och dra igång tävlingen nu. All träning är gjord, utrustningen börjar bli redo och kroppen blir starkare dag för dag. Nu är det bara att hålla sig frisk, vänta, köra de formdrivande passen och försöka att inte vara för nervös. Det är härliga dagar på ett sätt men samtidigt vill man ju inget hellre än att det ska börja.

Igår testade jag tävlingshjulen på cykeln, höjde sadeln lite eftersom trisuiten har mindre padding än cykelbyxorna (vi snackar ca 2mm). Efter det läste jag alla regler för Ironman Kalmar och ägnade sedan resten av dagen åt OS och att inspireras av alla duktiga idrottare där. Löparkungen Mo Farah på 5000m tex, att göra sista km på 2.25 och vinna inför en helt galen hemmapublik, vilken hjälte han är!

Shabba!

Björsäter triathlon 2012

Det var 150 pers i vattnet inför starten på årets Björsäter triathlon, jag har kört tävlingen en gång tidigare, 2009 dvs innan jag börjat med triathlon på riktigt. Små lokala race är väldigt roliga och säkerligen bra för sporten. Alla var nog dessutom extra taggade efter Lisas OS-silver tidigare på dagen!

Innan starten träffade jag två po(o)lare från LASS Masters, bla Anette Philipsson som är en mina simidoler, hon har gjort två OS och simmar fortfarande riktigt bra. Jag lyckades hänga med de båda simmarna och vi var tillsammans upp ur vattnet med två våtdräktsimmare framför. Ut på cykeln var det ganska svårt att hitta rytm med min nertränade kropp men efter 2km var jag i ledning och lyckades hålla hyfsad fart ut till vändpunkten där även vinden vände till vår fördel. Några hundra meter efter vändpunkt mötte jag 3 jagande cyklister, de låg trots reglerna på rulle vilket jag tycker är lite synd eftersom det inte hade varit några problem att köra med lagom lucka. Fighten om bra tider, personbästa eller banrekord blir liksom avhängd vem man får som draghjälp på cykelsträckan, det är roligare om så många som möjligt kör för egen maskin tycker jag.

Ös och ösregn in mot mål. Foto Lisa Mjörning

Ös och ösregn in mot mål. Foto Lisa Mjörning

Växlingen till löp var lite små-fipplig, hade dragit åt snabbsnörningen lite för hårt så det tog några sekunder extra att få på skorna. Första km gick relativt långsamt, mycket för att det är en väldigt kuperad löpbana med stig, elljusspår men även en del lättsprungen asfalt. Jag hade ca 3.45 i snittfart och in mot målet försökte jag lyssna på speakern för att höra om det skulle räcka till ett nyt banrekord, öste hela vägen in över mål och föll som en orienterare efter mållinjen – glad, trött och jäkligt blöt =)

Härlig stämning rakt igenom och många fina insatser av våra spanska vänner och alla NocOut:are på plats. Tack för en fin dag och ett fint arr av Björsäter SK.

Adios!