Archive for October, 2011

Hemma igen!

Det har varit tyst här några dagar eftersom att jag har varit i Barcelona och hälsat på kompisar, ujujuj vad härligt med såväl regniga berg som varm strand! Om ni inte ännu besökt Katalonien så är det hög tid, rekommenderas varmt!

Några av våra kompisar där är cyklister, andra har precis som jag konverterat till ädla sporten Triathlon så visst blev det mycket träningssnack, ska väl inte sticka under stol med att det planerades en del inför ev start i Challenge Barcelona nästa år…det brukar göras fina tider och det vore oerhört kul att köra ett race i “min andra-stad”. I år vann proffsen på 8.15 och 17 pers under 9 timmar (bara en i age-group) så det är säkerligen ett tuffare race än i Kalmar men lika säkert en riktigt cool upplevelse. Vi får se helt enkelt!

Hasta pronto amigos!

Höstmilen race report

Fler bilder på NocOut.se Facebook-sida

Fler bilder på NocOut.se Facebook-sida

Jädrar i min lilla låda vad det var tufft idag! Så här i början av grundträningen handlar mycket om låg intensitet, bygga hållfasthet och träna med marginal till tröskel och max, idag var det allt annat än marginal. Johannes var taggad så att han enligt egen utsago hade på gränsen till ståfräs innan starten skulle gå. För oss handlade mycket om vår kamp, det fanns bara två löpare i skogarna denna dag.

Öppningen på loppet blev (precis som väntat) stenhård, vi sprang första kilometern på 3.19 och det var gott om folk framför oss. Tempot bedarrade något men efter 3000m hade vi 10.19 (3 sek från mitt pers inomhus) så det gick ju REJÄLT mycket för fort för min kapacitet. Detta kände nog både Johannes och jag så när Johan G gick iväg med IKHP-löpare tog vi ett något lägre tempo följande 2km fram till backen. Väl inne i backen la Johannes inte mindre än två spyor och försvann sedan iväg, vi gick både väldigt hårt och här nådde jag dagens högsta puls, 178 slag. Resten är inte mycket att orda om, Johannes gled sakta ifrån och vann med 19 sek. jag är nöjd med att ha fått ut det jag hade i kroppen idag, hatten av för dig Johannes, you the man!

Till slut blev det en 21:a plats på tiden 40.21, snitthastighet 3.52/km, snittpuls 170, maxpuls 178.

Kul och imponerande med så många duktiga löpare till start! Och kul att få springa ett så anrikt lopp, fick på eftermiddagen reda på att min far sprungit loppet på 70-talet, behöver jag säga att det gick fortare på alla sett på den tiden? =)

Ikväll har jag varit och simmat med LASS, vi körde ett intensivt sprint-pass med bla 2 tidtagningar, 50rygg och 50fr. Rygg-starten var det sämsta som skådats i en bassäng men simningen höll hyfsat så jag gjorde ca 35sek. På 50fr var starten ännu sämre, tappade glasögonen och simmade blind in på 29,5, en dryg sek långsammare än vad det borde blivit men ändå ett väldigt kul pass!

Trevlig kväll!

Inför Höstmilen

Något “Race ready” är det inte tal om inför morgondagens Höstmilen. Träningen rullar på och det sker ingen smyg-toppning inför den stora drabbningen. Jag ska väl erkänna att det inte är helt lätt, när man ska tävla vill man ju känna sig redo, stark och taggad. Nu är jag nog bara taggad =)

Ska bli väldigt kul att tävla även om jag inte förväntar mig några stordåd. Motståndet är tuffast tänkbara så även om det säkert är fler som befinner sig i början av grundträningen kommer det bara vissla till när starten går imorrn. Jag är nöjd med en topp30-placering som det ser ut just nu. Till start kommer stora delar av eliten från regionen men även mer långväga gäster som Kristian Algers(6:a på Lidingö, 1.44)  och Oskar Svärd (Vasaloppsvinnare, 32.30 på 10k), de grabbarna lär man inte se skymten av innan prisutdelningen men det lär nog finnas gott om folk att tampas med lite längre bak i fältet.

Loppet är 10,6km, först 5k platt sen en liten backe och resten i terräng, trevlig bana som lär svida rejält i både ben och lungor. Jag säger redan nu att min snittpuls kommer vara 171 slag, imorrn lägger jag ut pulskurvan så får vi se.

Shabba!

Vo2-max

Online och redo!

Online och redo!

Idag cyklade jag ett Vo2-maxtest. Det innebär att man mäter hur många liter syre kroppen kan ta upp per minut, typ.

Jag kopplades in med massa EKG-elektroder för att mäta puls och en andningsmask för att mäta utandningsgaser, (koldioxid och syre). Testet började på 180watt vilket egentligen inte var planen, det skulle ha startat på 150 men med lite apparatkrångel blev det så. Kadensen skulle vara 60 och efter 6 minuter på steady state började motståndet att succesivt öka, även kadensen skulle höjas vid två tillfällen. Det är en maskin som sköter motståndsökningen så den blir jämn och fin. Efter 9 minuter passerades 300watt och det kändes dittills helt ok, på Borg-skalan uppskattade jag 10 men sen gick det ganska snabbt uppåt i ansträning. När jag nådde 340watt passerade jag min tröskel med en puls på 153, detta är bra info till tempocyklingen! Testet fortsatte i totalt drygt 15 min och jag nådde upp till 480 watt innan jag inte orkade hålla 80 i kadens längre.

Mitt Vo2-maxvärde blev till slut 4,6l/min vilket väl är ok eftersom jag är en späd liten grabb =) Testvärdet blev 63,7 och högre ska bli under vintern!

Shabba! (…som Mo Farah brukar säga, undra vad han har för testvärde?)

Helgens långlöp

De härliga höstdagarna avlöser varandra och även om de flesta jobbas bort så fick jag verkligen njuta av denna! Anna och jag mötte upp Johan G vid Ågelsjön imorse och gav oss iväg ut på fina stigar och grusvägar. Anna vek av efter en bit och genade tillbaka mot bilarna medan jag och Johan fortsatte runt Ågelsjön och uppför Höstmilen-backen som ska attackeras nästa vecka.

Tanken med detta pass är att kunna springa långt utan att det sliter för mycket. Terränglöpning är hur bra som helst för detta! Vi sprang 310 höjdmeter över våra 20 tillryggalagda kilometer. Egentligen räknar jag inte distans under långpassen, det är tiden som är viktig, så idag blev det 1 tim och 45 min njutning. En liten kul grej var att jag tappade skon i ett av vattenhålen, så ett tips till alla triathleter med lock-laces är att montera vanlig snörning innan ni ger er ut i skogen…för ut i skogen ska ni, något annat vore nästan kriminellt denna härliga årstid!

Peace out, nu ska vi äta gott och dricka ett glas vin!

Vecka 2

Min grundträning är 6 månader lång och nu är jag inne i andra veckan så det är ju inte långt kvar! =)

Hittills känns det jättebra, allt handlar om att bygga hållfasthet för tuffare pass senare i vinter. Igår körde jag löpskolning, core och stretch med LiU Elitidrott. Det är väldigt kul och lärorikt att springa med så duktiga löpare. Jag har mycket att lära! Peter Holgersson ledde passet som gick ut på att vi verkligen skulle förstå varje löpskolövning och hur den skulle hjälpa oss. Passet byggde på några klassiska övningar: Stelbenstripping, skipping, hälkick, hjulsteg. Jag kan inte återge vad varje övning var bra för men det gick verkligen fram och alla verkade göra allt för att fullfölja övningarna så bra som möjligt. Denna typ av träning kan verkligen rekommenderas! Inte ens de här urstarka löparna går på med hårda intervaller, eye on the prize, lugnt och metodiskt mot fina tider i vår.

Nästa vecka ska jag till Johannes igen och göra en rörelseanalys för att se hur jag kan förbättra min rörlighet vad gäller löpning. Med det som grund och fortsatta LiU-träningar kanske det går att få lite fart i den här stela triathletkroppen! =)

Godnatt!

Ny sponsor – Campushallen!

Denna vinter kommer jag att träna på Campushallen, det känns jättebra att få träna på en så fin anläggning! Gymmet är stort och fint, 1000m2 med maskiner, gott om fria vikter och fria ytor. Utöver gym finns en stor och fräsch spinningsal, bollplaner, klättervägg och massa annat skoj. Linköpings bästa idrotts-sjukgymnast Johannes Nilsson håller till i lokalerna vilket ju inte gör saken sämre.

I samma lokaler ligger även en komplett friidrottsarena med 200m-bana, där kommer det att nötas många härliga intervaller i vinter!

Tack för förtroendet Campushallen!

Nästa fulla student släpper jag inte

Igår på väg hem från cyklistfesten mötte jag 3 apfulla studenter på cykel. Den som låg närmast mig vinglade in mot mitten av cykelbanan varpå hans kompis vinglade ut mot mig, jag panikbromsade vilket på en SS med enbart frambroms inte är en bra idé…jag slog över styret men lyckdes på något sätt skicka bak cykeln mellan benen och själv stappla framåt. Jag höll mig alltså på benen på något sätt och när jag fick upp blicken igen vinglade den fulla studenten fram och sa: “ehhhk, huerrr e leget..” jag tog tag i honom med båda händerna och övervägde om jag skulle skälla ut honom, ge honom stryk eller bara släppa. Jag valde att släppa honom – han hade nog inte uppfattat varken skäll eller stryk. Idag har jag nackspärr från helvetet och undrar just nu hur kvällens simpass ska gå…sprang terräng med Alle och Anna tidigare idag, det gick bra så länge jag inte behövde huka mig för grenar och annat, cykeln klarade sig i alla fall och nacken lär väl ordna upp sig så bara simpasset går bra är väl allt frid och fröjd igen?…om inte får jag väl åka ut till Ryd, leta upp studenten och prova något av de andra två alternativen? Eller?

Ironman Hawaii

Chrissie Wellington vurpade för några veckor sedan men vann ändå, trots variga skrapsår över halva kroppen

Chrissie Wellington vurpade för några veckor sedan men vann ändå, trots variga skrapsår över halva kroppen

Igår gick Ironman World Championships i Hawaii och vilket race det blev! Jag var på den årliga cyklistfesten hos Brengen under kvällen men följde lite sporadiskt tävlingen via Twitter, när jag kom hem kollade jag live-sändningen på ironman.com och blev fast hela natten. Craig “Crowie” Alexander vann på nytt banrekord, otroliga 8.03! Det är sjuuukt bra med tanke på hur banan ser ut. Crowie sprang maran på 2.44 i 30-gradig värme. Chris Lieto cyklade i kantvinden, hettan, slakmotorna de 18 milen på 4.18…det snabbaste en svensk har cyklat en ironman-sträcka på är 4.25 och det var i Kalmar helt utan stigningar och i betydligt behagligare temperatur, imponerande även det såklart men på tävlingar som Hawaii blir det uppenbart hur långt efter den svenska eliten är.

I proffsklassen fanns inga svenskar med till start men i age-group fanns det gott om dom! Fredrik Robertsson var snabbaste svensk på 9.38, riktigt bra! Dagens hjälte är ändå min träningskompis från Fuerteventura i våras, Pär Fransson. Han tog sig i mål efter 14 timmar och 18 minuter! Man brukar kalla det för en hjälte-tid om löpningen tar längre tid än cyklingen. I Pärs fall tog cyklingen 5.29 medan löpningen tog 7.04, att ta sig i mål då var riktigt starkt, pannben!

Woxen Wunt

Idag körde Anna, Alle, Björn, Micke och jag Roxen runt. I normala fall är det inte allt för hemsk upplevelse, så var det inte idag heller men jag blev riktigt trött. Formen är allt annat än god, tur man inte är på Hawaii =)
Alle klämde dit Micke i två spurter, bra gjort tycker jag med tanke på att Alle nästan är nybörjare på cykel och Micke har typ 20 säsonger i elitklass (och plusstatistik på Lance Armstrong).

Ikväll går den årliga cyklistfesten av stapeln. Det blir nog inte mycket festande för min del men om jag orkar tar jag single-speeden ut till Lambohov och snackar tvåhjulingar med de som verkligen kan. Man får ju inte glömma att följa Ironmanlive.com heller, 15 svenskar på startlinjen enligt Pär Fransson, tydligen några sjuka men visst är det coolt att så många lyckats kvala!?

Aloha `auinala på er!