Archive for September, 2011

Simma lugnt

Igår körde vi ett ganska hårt simpass och diskussionen i bastun blev hur hårt man egentligen ska köra. De rutinerade killarna påpekade vikten av att ha hög variation mellan högsta och lägsta fart, att alltid simma med rätt teknik även om det går långsamt för att man ska orka med. Sen när det ska gå hårt ska det gå REJÄLT hårt. Egentligen är det en självklarhet, jag har länge tjatat om samma sak i cykel, Vättern-motionärer kör alltid i samma hastighet medan elitcyklister kör lååångsamt och lääänge på distanspassen men extremt hårt på intervallerna. Antingen 28 i snitt eller 48 i snitt lixom.
Detta verkar alltså vara en sanning i de flesta sporter.

Simmar lugnt

Simmar lugnt

VM + LL-helg

Mark Cavendish vann VM idag, riktigt kul tävling med otroligt hög fart och gött med attacker de sista 6 milen. SVT-sports Jonas Karlsson förvånades i en krönika hur publiksiffrorna i cykel kunde öka trots alla dopingskandaler…det säger en del om hur mycket han följer sporten. Cykel är oerhört underhållande tycker jag och många med mig, att det finns problem är uppenbart och att dopingen inte glöms bort är oerhört viktigt. Jonas som ju är en riktigt duktig friidrottsreporter kanske skulle reflektera lite över “sin” egna sport. Mängder med doping även där men samtidigt väldigt många fina prestationer utöver fuskarna, där har vi anledningen till de höga tittarsiffrorna, svårare än så är det inte Jonas!
Så snälla media-Sverige, sluta håna cyklister som pendlar i Stockholm (se DN i fredags) eller tävlar i Köpenhamn, sätt er in i vad det egentligen handlar om så kommer ni också njuta av glädjen, kulturen och alla underbara detaljer i en av världens mest historie-rika sporter.

Nu väntar snart dagens tredje träningspass, simning, det kommer troligen bli svinjobbigt precis som vanligt, härliga tider!
På tal om “härliga tider” så har jag blivit av med ytterligare ett klubbrekord. Mats Wiklund putsade mina 2.12.55 med sisådär 30 sekunder på LL igår. Det unnar jag dig Mats, njut så länge det varar! 2013 tar jag tillbaka rekordet (nästa år kommer jag inte springa LL). En härlig tid gjorde även Patrik Makau i Berlin Marathon idag, nytt världsrekord på tiden 2.03.38…det mina damer och herrar är större än cykel-vm!

Löpteknik-analys från KHP

Nu har jag fått filmerna och alla analyser från KHP, det är detta jag ska jobba med i vinter:

Lyfta tårna vid fot-isättning, minimera förflyttning vertikalt.

Det finns en uppsjö andra förbättringar men löpcoacherna trodde att det mesta var effekter av för mycket tåisättning och obalans till följd av det. Framfota-löpningen är ju en stark trend, men det verkar handla lika mycket om symmetri och effektivitet, många har sprungit oerhört fort på häl så det är nog ingen självklarhet att framfot ger snabbare tider, åtminstone inte på långdistans. Jag tänker dock fortsätta min strävan mot en bra framfots-isättning, just nu är det för mycket på tå men det ska vi flytta bak under hösten. Härliga tider!

LYYYYCKA TILL alla Lidingölöpare idag! Jag följer er på webben! Riktigt kul att NocOut.se har 24 startande i de olika LL-loppen.

Missade ni Ö till Ö-sändningen på TV4 Sport?

Det kommer fler chanser! Torsdag 1430 och Lördag kl 1200 sänds det igen. Jag tycker ärligt talat inte att reportaget var jättebra men några smärtsamma och glada minnen väcktes allt till liv igen!

Nu ska jag iväg på simträning! Vi har den härliga tiden 2000-2130 i simhallen på tisdagskvällar =)

Ciao!

Aj i foten!

Jaha ni, den där löprundan gick inte så bra. Tempot var ganska högt för att vara mig, höll 4,30-fart på grusvägarna på Eklandskapet och efter 9-10km började det göra riktigt ont i högerfoten så efter 12km stängde jag av klockan och promenerade hem. Smärten sitter lixom mitt uppe på foten, säkert ingen fara, kanske kan kvällens simpass mjuka upp lite? Hoppas på god uppslutning i LASS-gruppen, ska även bli kul att träffa LSF-kompisarna från tidigare terminer, de har simtiden efter oss.

Trevlig söndagskväll!

PS

Missa inte TV4 Sport som sänder ÖtillÖ-reportage imorgon kväll (måndag) kl 2200.

Chocköppning på grundträningen

Johan L, Björn Y och Henrik G var också cykelsugna denna härliga höst-lördag så vi bestämde att rulla en sväng tillsammans. Innan start på rundan diskuterades som vanligt vägvalet och planen att köra runt Roxen fick ge vika eftersom det gick en rallytävling i skogarna norr om sjön, det hade förstört hela den härliga höstkänslan att behöva vingla på vägrenen för att inte bli rammad av publikbilarna och rallybilarna. Dessutom var det ganska kallt på morgonen så att skippa de skuggiga skogarna runt Roxen kändes mer och och mer rätt.

Efterlängtat fika i Vadstena. Foto Björn Y

Efterlängtat fika i Vadstena. Foto Björn Y

Vi rullade mot Ledberg – Västerlösa – Normlösa och vidare till Skänninge, där ville Johan ta fika och sedan vända hemåt. Vi hade varit ute i drygt 2 timmar men hittade inget bra café så vi rullade vidare mot Väderstad med det berömda Centralkonditoriet som mål. När vi kom fram var det stängt! Den enda gången jag haft chansen att stanna här är den dagen det är bagerimässa och konditoriet är stängt. Besvikelse i luften…vad skulle vi göra nu? Fikasuget var rejält så vi beslutade oss för att rulla de 16km in till Vadstena, där finns det garanterat ett öppet café. Klockan var 12 när vi kom fram till Vadstena så det blev en stor räkmacka, en liten biskvi och åtminstone två stora koppar kaffe. Ingen hälsolunch kanske men trevligt och gott var det!

På vägen hemåt körde vi fel och hamnade på rallyvägarna ändå, vi spurtade på skyltar och “rando-henke” som nu efter 12-13 mil började vara uppvärmd var riktigt vass i de sista spurterna. Väl hemma i Linkan skarvade jag ut till Normstorp för att hjälpa syrran med en trasig dator, totalt blev det 5 timmar och 15 minuter i sadeln. Drygt 15 mil fick bli inledningen på denna träningshöst, känns inte som att alla pass kommer vara lika härliga som detta.

Nu ska jag ut och springa! Vi hörs!

Vilan fortsätter

Det är inte lätt att hålla sig borta från träningen men jag intalar mig själv att det är välbehövligt. Snart börjar grundträningen och då gäller det att kroppen är helt återställd igen.

Jag kommer att vila ytterligare 1 vecka, det enda avbrottet som möjligen kan göras är NocOut:s KM på 5000m som går på tisdag, det vore verkligen roligt att vara med där. Idag åker vi till Bysjöloppet i Åtvidaberg, Anna ska springa…jag ska äta korv.

Trevlig helg!

Ö till Ö – Race report

Nu sitter jag hemma i trygga Linköping med en Resorb i glaset och plitar på detta långa inlägg som ska försöka att förmedla lite av allt det fantastiska, underbara, svinjobbiga, otäcka och oförglömliga jag varit med om senaste dygnen.

Team NocOut.se, startnr 32 hade rum nr 336 på det väldigt fina Seglarhotellet i Sandhamn. Det kändes inte riktigt anpassat för skitiga multisportare och triathleter när vi anlände på måndags-eftermiddagen. Uteserveringens öltapp stod kvar och poolen var inte övertäckt ännu, knappt att de sista Bratsen hade lämnat stället.

Vår vistelse på Sandhamn började med check-in, vi fick gå igen några olika check-points för att visa upp obligatorisk utrustning (visselpipa, kompass, våtdräkt, första förband mm), få ut en rumsnyckel, hämta ut en goodie bag med nummervästar, badmössor, chip och annat. Väl inne på rummet påbörjade vi direkt de sista förberedelserna, och det var inga små detaljer kan jag lova! Vi tog fram saxen och klippte av våtdräkterna under knäna och vid armbågarna. Jag sparade en lite lapp som hängde löst över knäna, tänkte att den kunde vara bra att ha när man skulle släpa sig upp på klipphällarna. Senaste väderrapporten visade på friska vindar (ca 10ms) soligt och varmt. Vattentemperaturen var “varma” 14-16 grader så att klippa våtdräkten och köra i enbart badbyxor under kändes helt rätt.

Även om hotellet kanske var en smula för fint för oss så var middagen helt enligt vad man kunde förvänta. Vi åt pasta och köttfärsås på det härliga, traditionella “pastapartyt” som verkar föregå alla svenska uthållighets-evenemang.

Efter middagen tog vi på oss all utrustning för att se att allt satt som det skulle. Det kändes bra. Mycket bra. Vi gick och la oss vid 21-tiden och sov nästan 7 timmar innan kl ringde 04.15.

Race day!

Frukostbuffén var enorm! Maten hade tagit slut några år tidigare och det var uppenbart att hotellet inte tänkte låta det hända igen. Mange och jag åt en lagom stor frukost, enbart mat som vi visste att våra magar lätt kunde hantera, inga konstigheter.

Vi visste att starten kunde gå nån gång mellan 0550 och 0615 beroende på om det låg några stora fartyg i fjärden vi skulle passera direkt efter start. Tävlingsledningen hade samband med fartygen och försökte få iväg oss så nära 0600 som möjligt, det blev nästan på minuten start kl 06.

Längst fram åkte en fyrhjuling som ingen fick passera, den körde FORT så fältet blev utdraget direkt på första löpningen. Vi joggade med i bakre delarna av fältet och gjorde oss ingen större brådska. Småsnackade lite med Marcus Hultgren och Jonas som körde ihop, träffade två killar som vi käkat frukost med, härlig stämning i fältet!

I vattnet och ut på första simningen! Vi visste att den var lång, de skämtsamma meningarna från “uppvärmnings-kilometrarna” från hotellet till stranden var borta, nu började allvaret. Jag tog täten och Mange låg på mina fötter. Vågorna var ganska höga så vi höll lite höger för att simma nära några skär som jag trodde kanske kunde ge lite lä. Det visade sig istället att det skulle bli grunt, så pass att vi en gång fick ställa oss upp och kravla oss fram istället för att crawla fram. Simsträckan var 1,65 km och vi var runt 20:e lag upp ur vattnet av de 96 som kom till start.

Första löpningarna var nästan uteslutande i obanad terräng. En snitslad bana ledde oss fram genom skog, över berg och längs stränder. Vi sprang om några lag på löpningarna men tappade tillbaka placeringar på simsträckorna. På 5:e löpsträckan som var dagens första lite längre sträcka fick vi in ett riktigt bra flyt och tog några placeringar, så höll det på över de första 11 löpsträckorna, efter det var det dags för det som skulle bli dagens stora snackis…provet…Mörtö till Mörtö Bunsö, 1400 meter simning med Östersjöns fulla kraft rakt i sidan, inte en ö som dämpade det moder natur slängde mot oss. Alla simningar var utmarkerade med en gul stor flagga som visade vart vi skulle gå upp, vi såg en liten jäkla post-it-lapp i horisonten, tittade på varandra och undrade om det verkligen var ända dit vi skulle? Inget att tveka på, ut i fjärden bara! Vi simmade, simmade och simmade. Ibland var det svårt att hålla koll på varandra eftersom vågorna var meterhöga och vissa stunder såg man inte land åt något håll. Rätt var det var befann man sig uppe på en våg och kunde skymta “post-it-lappen” som inte direkt kommit närmare. Efter 30 minuter i det kalla vattnet började jag bli rejält frusen, vi hade fortfarande bedömt 300-400 meter kvar och ju närmare land vi kom ju starkare blev strömmarna. Jag försökte ligga precis framför Mange som kämpade urstarkt i den gropiga sjön, i så höga vågor är det dock svårt att hjälpas åt, man kan bara bita ihop och pusha framåt.

När vi äntligen nådde land var vi först glada för att ha klarat det, “fy fan” sa vi samstämmigt och tittade upp mot klippan. Där låg Roger Sjösten med armarna runt sin kompis som bara skakade och skakade av kyla…mycket otäckt. En tjej bredvid försökte få tag i en läkare. Vi frågade om vi kunde hjälpa till med något men Roger bara skakade på huvudet och sa åt oss att fortsätta, få upp värmen. Vi hittade en låda med Twix uppe på berget så vi greppade 2-3 st var och sprang den korta löpningen ner mot nästa sim så fort vi bara kunde. Efteråt fick vi höra många skräckhistorier om den här fjärden, huvva!

Väl uppe fick vi som sagt bara springa 2,5 km innan det var dags igen, denna gång bara en smal passage på 250 meter men det räckte för att börja frysa igen. Mange hörde hur mina tänder slog ihop när jag skakade i hela kroppen medan vi sprang. Nästa löpning var 1,7km och efter det var det åter en stor fjärd som skulle besegras…enligt Mange ska jag ha sagt något desperat innan vi gick i vattnet igen för ytterligare en kilometerlång simning, jag själv kommer inte ihåg det alls, tycker jag var vid gott mod trots kyla och en mindre dos dödsångest =)

När de här passagerna hade klarats av blev löpsträckorna längre och simsträckorna kortare. Vi hade hållt på i gott och väl 7 timmar nu, allt rullade på fint och vår löpfart blev högre och högre. Vi befann oss nu på Kymmendö och närmade oss med stormsteg Ornö och dagens längsta löpsträcka, 16km!

Innan passagen ut till Ornö dök Correns reportrar upp vid en vätskedepå, kul med lokal bevakning av tävlingen! Jag snackade några snabba ord med Peter från Corren medan Mange fyllde på vätskeblåsan som han hade innanför våtdräkten. Väl ute på Ornö var vi sammanbitna, peppade och sprang med lätt steg över stigarna, jag började bli trött men Mange var urstark på löpningarna, han peppade mig för att hålla uppe löpsteget och eftersom han är den klart starkaste löparen av oss två var det jag som fick styra farten. Vi hade en liten taktik där Mange bestämde ett riktmärke i varje backe som vi sprang fram till, efter det gick vi med snabba steg resten av backen för att hålla mjölksyran borta, det jävliga var att Manges riktmärke flyttades längre och längre upp i backarna, till slut var vi två steg från toppen innan vi saktade in. Det blev ganska komiskt när Mange hade sett ut “nån-form-av-konstigt jävla-träd-på-vänsterrsidan” som låg precis 10 m innan toppen på en brant grusvägsbacke, ett skratt kanske också motverkar mjölksyra? Från Kymmendö till slutet av Ornö tog vi 3 placeringar och låg nu 7:a, vi hade två lag precis runt oss så det var bäddat för en fin fight in mot mål. Vi hade till och med näst snabbaste tid de sista 6km av Ornö, bara segerlaget var snabbare.

De sista simningarna var helt galna, det var korridorer med riktigt strömt vatten, Östersjön pressades in i kanalerna och vi fick verkligen ta i för att komma över och spolas upp på klipporna, några stilpoäng för landstigningarna fick vi inte, det vara bara att vänta in rätt våg och åka med upp på land.

Vi hade lag Sandhamn med duktiga simmarna Jonas och Staffan bakom oss, vi visste att vi sprang betydligt bättre än dem så vårt mål var att komma ifatt Runner´s-Jojje och hans lagkamrat som vi slutet av Ornö var jämsides med oss. Nånstans hittade de dock så mycket krafter att vi aldrig såg dem mer innan mål, och egentligen spelade det ingen roll, vi var nära mål och hur nöjda som helst! Vi höll fint tempo och sprang lätt och ledigt in mot Utö, några spontana ryggdunkningar och kramar in mot mål, “fy fan va grymma vi är!” Tårarna var nära i sista backen upp mot Utö värdshus, vi gick in över mållinjen som 7:e lag efter 10 timmar och 50 minuter, händerna i luften och alla lyckokänslor man kan uppleva på en och samma gång, helt fantastiskt!

Vi fick en stor kram av tävlingsledaren Michael Lemmel som välkomnade alla lag i mål, därefter stod Jonas på tur och många fler kramar och high-fives blev det under kvällen. Det var en härlig stämning på Utö, alla var glada av att ha klarat eller överlevt Ö till Ö. Vi träffade Roger och hans kompis Filip som nu var varm och pigg igen, Min släkting, Christian Pettersson tävlade tillsammans med Peter Rejler (numera känd för att ha utmanat alla Sveriges börs-VD.ar i valfri sport) de tvingades tyvärr bryta efter 1400m-fjärden men kommer garanterat tillbaka nästa år för revansch! Efter några timmar kom första damlag i mål, de fick heroisk hjälp på sista simningarna av Henke Montelin och Klas Sjöström, ena tjejen i laget var helt slut men fick hjälp av sin lagkompis och de två grabbarna. Som tack för sportsmanna-andan fick Henke och Klas en startplats till nästa år, straff eller pris? =)

När vi gick ombord på färjan imorse ringde P4 Östergötland och intervjuade mig, den intresserade kan lyssna på klippet på deras webb. Correns reporter och fotograf gjorde en finfin-artikel om tävlingen och det fantastiska segrarlaget, all respekt och beundran till Antii och Björn! En kort version och några bilder som Corren tog finns här. Missa inte heller TV4 sport måndag 19:e sep kl 22, då sänds ett längre inslag om tävlingen.

Tack Mange för härligt samarbete och tack alla som hört av sig innan och efter loppet, ert stöd betyder som vanligt väldigt mycket!

Nu tar jag en liten viloperiod, ingen träning på två veckor. Bloggen är dock igång som vanligt så håll utkik efter nya inlägg!

Ta hand om er!

Dagen innan avfärd

Imorgon bär det av till Stockholm för “lagsamling” med Mange. Alla prylar ligger nerpackade i väskan och stooora matlådan är fixad. Ska bli otroligt kul att komma upp till Stockholm, träffa Mange och Jonas (och vår värd Kristin), njuta av det fina vädret och bara ladda ladda!

Detta blir mitt sista inlägg innan avfärd, ni som vill hålla koll på loppet kan göra det via www.otillo.se, det finns även live-betting via betsafe. Vill ni spela går ni in på https://www.betsafe.com/setfilter.htm?compid=17145

Trevlig helg, vi hörs efter måndag!

Corren inför ÖtillÖ

I onsdags var Corren med på ett träningspass i Svartåfors. Så här blev resultatet.