Archive for April, 2011

Näst sista dagen på Fuerte

Sol, vind, regn, vindstilla, mulet, klarblått. Allt detta får man uppleva om man sitter på cykeln en hel dag här på Fuerte. Landslaget skulle bara köra 10 mil så jag hängde på andra gänget istället. Vi blev 3 st som ville köra långt, Christian Kirchberger (8.57 på Ironman) och Pär Fransson (gjort Norseman extreme, och flera Ironman-tävlingar) och så lilla jag.

Rundan såg ut som följer:

Vi körde 3,5 timme och stannade sedan på en väldigt mysig restaurang vid havet. Kyparen kom ut med en plastback med nyfångad fisk för att visa vad som fanns på menyn idag. Efter maten hade vi drygt två timmar hem, vi trodde det skulle vara mer men sista biten hade vi storm medvind och låg långa stunder runt 60km/h, riktigt kul!

Imorrn är sista dagen här =( Det kommer bli en grym avslutningsdag med morgonsimning först på schemat, efter det ska vi kolla in starten på Challenge Fuerteventura 70.3. Stora delar av världseliten är på plats så det kommer gå riktigt fort, hörde att de håller ca 1.10 per 100m i simmomentet…sjukt…
Eventuellt blir det även en lite annorlunda intervallform med 4 x minitriathlon på stranden i Gran Tarajal, vi får se vad som hinns och orkas med. Hittils har jag drygt 20 timmar träning på de 16 pass vi genomfört hittills, välbehövlig vila väntar nästa vecka. Clas Björling snackade en del om det på sin föreläsning i tisdags, om man inte vilar rätt får man ingen effekt av sin träning. Alla kan träna hårt men de som verkligen lyckas är dom som tränar rätt.

Nu är det läggdags, imorgon 0630 dyker vi i poolen!

Nästa rapport från Playitas

Jag tänkte göra ett försök att sammanfatta tisdag, onsdag och idag utan att skriva så långt att ni inte orkar igenom. Får se hur det lyckas.

Tisdagen började med ett intervallpass cykling med utvecklingslandslaget. Vi rullade iväg till en varvbana som de kört på tidigare, planen var att köra 6×4 min enskilt tempo och lagtempo. Det blev ett alldeles för lugnt pass tycker jag, 4 min är väldigt kort, speciellt i lagtempo. Tyvärr blev det även en vurpa på hemvägen, jag låg längst fram och klarade mig fint, Johan Sandberg fick dock skrapsår på händer och höft. ajaj.

På eftermiddagen var det dags för open water-simning, jag tog fel på tiden och kom ner till stranden när passet nästan var slut. Som straff körde jag en kort runda i havet och fortsatte sedan i bassängen ett litet tag till. Det blev ändå ett ganska dåligt pass tyvärr.

Gran Tarajal

Gran Tarajal

Efter tisdagens pass var jag rejält taggad för hårdkörning på onsdagen. Anna och de övriga skulle köra 6 timmar cykel men jag skippade det och hängde på kidsen till bassängen, det ångrar jag inte. Det blev ett mycket fint simpass med en superjobbig serie på 16×100 (75max + 25 löst). Jag körde 75:orna på mellan 52 och 55 sekunder, helt ok. Det är precis att jag orkar hänga med på simpassen så det är mycket bra träning!

Efter simpasset gick jag till lägenheten och lagade lite lunch, som vanligt pasta, ägg och pesto. Efter en stunds vila-på-maten ringde Lina och sa att eftermiddagens intervallpass löpning hade blivit framflyttat så det var bara att packa väskan och rulla bort till hotellet där de andra bor. Därifrån cyklade vi till Gran Tarajal och deras friidrottsarena, precis som David Nilsson påpekade är bortre kurvan rejält blåsig! Vi körde Kenya-intervaller, en intervallform med 600:ar som är indelade i 3 delar (dvs 200:ar). Vi körde Lugn – Medel – Hård följt av Medel – Hård – Lugn osv, ni fattar serien? På schemat stod 10st men jag nöjde mig efter 6, trötta ben.

På kvällen tränade vi växlingar, jag är total rookie på det så det var minst sagt välbehövligt!

Idag på morgonen gick veckans träningstävling av stapeln. Vi gick upp när det fortfarande var mörkt och startade redan 08.15, detta för att vi sprang på en grusväg som går runt golfbanan och där får man inte vara när spel pågår. Tävlingen var en supersprint på ca 300m simning, 10km cykel och 2,5km löpning. Jag fick en bra start i simningen och låg på Tom Honigs fötter fram till att han fick hemlängtan och genade in mot stranden. Tom visste nog inte att vi även skulle runda startbojen som avslutning innan vi simmade in mot land. Jag var då 2:a upp ur vattnet och ganska långt efter. Växel till cykel gick bra, jag tog det lugnt iväg och började sedan jaga febrilt. På toppen av första backen såg jag Tom, 5km senare var jag ikapp. Här gjorde jag misstaget att direkt gå förbi och fortsätta i mitt tempo, jag skulle givetvis ha väntat och försökt att stöta av honom senare i backen. Well well. Vi hade sällskap in till växlingen och jag var pga bättre placering i växlingszonen ca 20 m före ut på löpningen. Tom springer mycket bättre än vad jag gör så det var inget att snacka om, han var 50m före i mål och hade nog kunnat vara bra mycket mer före om han velat. Kul tävling och bra att få testa växlingarna!

Nu är det dags att snöra på löparskorna och få lite löptekniktips, hasta luego!

Rapport nr 1 från Playitas

Lägret är igång!

Vi anlände till Playitas igår em, vääääldigt trötta efter att ha gått upp 01:50 för att hinna till Arlanda i god tid.
Efter att vi installerat oss i vår lilla lägenhet var det genomgång och presentation av alla deltagare, kul att höra om allas mål och planer!
Kvällens pass blev Open water-simning med utgångspunkt från den kolsvarta lavasand-stranden neranför anläggningen. Ett mycket bra pass där vi tränade siktning, hur man rundar en boj på snabbaste sett, starter från vatten och från land mm. Passet avslutades med 3 varv på den ca 300m långa banan, varje varv skulle vi upp och springa 75-100m i sanden, RIKTIGT tungt och roligt, maxpuls varenda gång man dök ner i vattnet gjorde att första delen av simbanan blev tuff. Jag var snabbast runt men då var ju inte landslaget på plats.

Imorse gjorde jag första passet med landslaget. Klockan ringde 06:12, det var kolsvart ute och jag hade inte tackat nej till ytterligare en timme i sängen efter gårdagens väldigt långa dygn. Vi dök i bassängen 0630 och körde 200 insim följt av bensparksövningar och en kombinerad fjäril/rygg-serie. Passets huvudmoment var 8×50 frisim start varje minut + 400 löst. Sen 6×50 + 300, 4×50+200, 2×50+100. Som avslutning körde vi en 400:ing med paddlar, jag avstod dock paddlar och körde vanlig frisim eftersom min axel har börjat ömma (inget allvarligt).

Iväg till den ENORMA frukostbuffén. Jag åt sjuka mängder tortilla, ägg, musli, mackor, croissanter mm mm mm.

Kl 10 var det dags för nästa pass, cykel! Jag fick höra att KJ och Jonas Djurback skulle köra cykelsträckan för tävlingen som går till helgen, de skulle köra fort och dessutom lägga in några intervaller, kul tänkte jag! Tävlingen är en 1/2 Ironman så cykelsträckan är 90km. Vi tre rullade iväg och småsnackade fram till första backen, en rejäl ramp upp och en seg fortsatt stigning några km, efter det gick det FORT nerför och sen började vi ganska snart dagens andra klättring. Det var en slakmota deluxe där man såg hur långt som helst, uppför uppför, säkerligen en utmaning för pannbenet för de som ska tävla på lördag.
När vi nästan var hemma igen mötte vi en liten grupp med en glad Anna på 2:a rulle, jag vek av och hängde med dom på en liten extrasväng. Totalt blev det ca 12 mil på sadeln.

När vi kom hem till lägenheten var vi väldigt hungriga, snabb dusch och sen ner till affären och handla ägg, pasta, pesto, tonfisk och lite annat. Efter käket somnade vi i 10 minuter innan det var dags för dagens 3:e pass. Denna gång var det löpning som stod på schemat. Jag joggade bort till hotellet där landslaget bor, alla juniorer i truppen är nog bättre löpare än cyklister så jag trodde att det skulle bli ganska jobbigt för mig att orka med. Som tur var höll vi ett behagligt tempo strax under 5 per km och hade en väldigt trevlig runda. Vi snackade om hur lite folk fattar vad triathlon handlar om, hur många som tror att en cyklists nivå kan avgöras av vilken tid han/hon gjort på Vätternrundan, Wikegårds uttalanden om damhockey osv, fördomarna haglade =)
Jag och Johan sprang hemåt efter 9km medan de övriga tog vägen över berget som ligger bredvid anläggningen. Jag fick ihop 13km vilket jag är väldigt nöjd med. Det var ganska länge sedan jag sprang sist, har haft ont i en fot väldigt länge. Nu tejpar jag den och skiter i att det gör ont, allt enligt sjukgymnastens order såklart.

Kvällens stora händelse är naturligtvis middagsbuffén, nu vet jag vilken efterrätt som är smaskigast så ikväll ska det ätas tomt. Vi hörs!

*Bilder kommer snart*

Playitas – Fuerteventura nästa!

Igår besökte jag NocOut-kompisen Johannes Nilsson. Han jobbar på Campushallen som sjukgymnast och är en mycket förtroendeingivande sådan måste jag säga! Jag har ju som bekant haft problem med min fot och innan Fuerteventura ville jag få ett proffsutlåtande på hur jag skulle göra med den under lägret.
Johannes klämde och vred på foten, han lyckades hitta en punkt som vid tryck gjorde rejält ont, exakt vilken sena/led det var är svårt att avgöra men enligt honom spelar det ingen roll. Vi tejpade foten och gav oss ner till 200m-banan. Jag sprang några varv och special-tejpningen höll ihop foten fint så det gjorde inte speciellt ont. Väl hemma drog jag på löpardojorna och tog en kort sväng i Vallaskogen, det kändes men eftersom smärtan tydligen inte är något farligt är jag taggad för löppass på Fuerteventura. Bara att tejpa och köra!

På söndag morgon går flyget! Det ska bli väldigt kul och lärorikt att komma ner till Playitas, ser verkligen fram emot att träna med landslaget och andra duktiga triathleter. Jag lovar att hålla er uppdaterade kring vad som händer under veckan!

Må gott här hemma i påskvärmen!

Randonne-premiär

Igår gjorde jag min första Randonne-tävling. Det var CK Hymers 20-mila som gick av stapeln. Randonne eller Brevet som det även heter går ut på att samla stämplar i ytterkanterna av en förutbestämd bana. I vårt fall var denna bana Linköping – Björsäter – Ringarum – Valdemarsvik – Åtvidaberg – Rimforsa – Hulta – Linköping. Det blev 2 bonusmil och en totaldistans på 22 mil innan vi var tillbaka vid klubblokalen.

Kl 8 på morgonen gav sig ett 15-tal cyklister iväg, ganska snabbt gled Roine, Mange, Jonas, Johan(?tror jag han hette?) och jag ifrån övriga. Kalle var stark och hade nog gärna hängt på men han tog ansvar för de som ville hålla ett litet lägre tempo, well done Kalle! Vi övriga hade (även utan Kalle) en fin tur ner mot Ringarum, väl där stannade vi på ICA och köpte glass och stämplade. Mange försökte få kassörskans telefonnummer men fick nöja sig med en signatur och tidangivelse. I Randonne måste man stämpla inom 2 angivna tider, vi skulle stämpla mellan kl 9.56 och 12.24. Vi stämplade 10.11 med ett snitt på 33km/h ner dit, ganska bra vindar med andra ord. De fina vindarna bar oss även fram till Veijka (Valdemarsvik på rikssvenska) men sen blev det andra bullar! Det var som att asfalten sög oss fast och vinden drog oss tillbaka. Mina starka triathlet-polare verkade outtröttliga medan jag slet för att orka gå med runt i vår lilla klunga som nu snabbt minskade snitthastigheten.

Efter ca 11 mil passerade vi Falerum och nu var jag rejält sliten, kanske mest mentalt eftersom jag inte hade väntat mig en sådan dipp redan halvvägs. Några km senare mötte vi Björn Ydremark som hade missat starten och sedan kört baklänges nästan halva banan. Han fann sin plats direkt och började hjälpa till med dragjobbet, imponerande! Faktiskt även knäckande…hur f*n orkade han hjälpa till så bra när jag själv började stå över förningar? Här tvivlade jag en del på mig själv kan jag lova.

Vi närmade oss Rimforsa och nu hade jag ätit massor av den medhavda “maten”: liquid, bars, banan, sportdryck, snickers etc. På ICA stannade vi och stämplade för näst sista gången så jag passade på att vräka i mig 4 biskvier, 1 kexchoklad och 1 cola. Vidare mot Törnevik började krafterna att återkomma och nu var det Björns tur att få en dipp. Han lämnade gänget och tog sig hemåt i egen takt. Roine “Roinminator” Gylesjö var starkast i vårt gäng och tog ansvar för att plåga oss övriga på bästa tänkbara sätt. Vi slet hela vägen hem och det var ganska skönt att anlända till klubblokalen efter 7 timmar i sadeln. 31km/h i rullsnitt.

En härlig dag, jag kan varmt rekommendera den motions/tävlingsform. Man behöver inte på något sätt vara elitcyklist för att klara av det. Två timmar efter oss gick en grupp med cyklister i mål och bland dem fanns några som inte cyklat en meter innan detta år (och inte mycket tidigare heller). Randonne är socialt, kulturellt och kul! Vågra prova! Mer randonneur-info hittar du på http://www.ckhymer.com/index.php?page=randonneur

Överansträngning som inte ger sig

Den här förpackningen är min trogna följeslagare. Den har hjälpt mig med benhinnor och nu är det dags att göra mirakel för en överansträngd fot. Ända sedan mitt och Manges långpass innan NocOuts medlemsfest har jag haft ont i foten längst ut mot lilltån. Först trodde jag att det var en “marschfraktur” eftersom jag haft liknande symptom efter några dagars lång-marsch i lumpen. Det verkar dock som att anti-inflammatoriskt har effekt så det är väl bara att vänta ut det. Nu känns det inget när jag går i vanliga skor men igår provade jag att snöra på löparskorna och när de sluter åt hårt runt foten gör det rejält ont. Ingen löpning denna vecka heller verkar det som…Det är ju inte utan att man börjar bli lite stressad men det är bara att play it cool och vänta ut skiten.

Tur ändå att man håller på med triathlon, nu ska det simmas och cyklas som aldrig förr!

Premiär för tisdagsintervaller på racer

Klockan var 15 på eftermiddagen och mailkorgen såg bra ut, att-göra-listan var under kontroll så jag bestämde mig redan då för att vara hemma 1630, äta gröt och ladda för CK Hymers intervallträning som kickade igång 1730.
Precis när jag kom utanför dörren för att bege mig mot träningen började det att regna, härligt! Jag bromsade extra hårt i varje kurva för att nästan kunna svänga om helt och vända hemåt, det var så lockande att åka hem och sätta sig på TC:n och trampa i värmen istället; som tur var gjorde jag inte det!

Kall, lerig och glad!

Kall, lerig och glad!

Vi var 10 stycken som rullade iväg mot Kolbyttemon. Första intervallen var lugn och gick från Tinneröparkeringen upp till Kolbyttemon, inga problem att gå med där även om tempot var högt sista km. Andra gick från Kolbyttan ut till korsningen i Slaka, det är ungefär 7km lätt böljande terräng, väldigt mycket koskit på vägen så bitvis smakade det riktig gott i munnen! Jag var med fram till sista 500m men har inte farten att gå med i någon spurt, så fortsatte det hela kvällen. Vi körde ytterligare 3 långa intervaller och det gick fint hela tiden när klungan höll 40-43km/h kanske upp mot 45 men vid högre hastigheter stumnade benen ganska fort. Det var ändå gött att kunna gå med runt och inte behöva stå över och ligga bakom övriga.
Kvällen har ägnats åt att återställa cykeln till hyfsat skick, lagat köttfärssås och pasta + det bästa av allt, vi hade en skvätt rödvin kvar i en flaska så hälften gick ner i köttfärsåsen och hälften avnjuts nu till bloggandet. Skål på er!